Jag vaknade upp till en krispig värld som glänser som diamanter. Det var nio minusgrader och draget vid altandörren gör sig påmint, ännu en sommar har gått där vi har totalt glömt bort att det kommer en vinter. Jag tänker på farmor som dekorerade fönstren så fint med bomull och röda små svampar. Det var lättare och finare att fixa drag i fönster förr. Fast ja dagens fönster är väl bättre men det var vackrare, det var det.
Både äppelträdet och den lilla späda eken har löven kvar men nu är löven stela av kölden. Det är så vackert med en krispig värld som glänser i solens sken.
När det knakar om snön när man går och bilarnas knaster när de kör över islagda gator. Nu är det vinter i Skåne, iaf i några dagar hoppas jag.
Rosen hann inte med i år utan stod där i knopp när frosten och snön kom. Bladen trillade av och det blev vackert men melankoliskt. Dessa sköra små spår av sommaren mot den hårda och kalla snön.
Min absoluta favorit att fotografera när frosten och snön har fallit är detta ogräs. Jag tycker det blir som ett fång av diamanter, som ett vackert smycke. Jag är väldigt glad för detta ogräs och för att kommunen tillåter ogräset att vara kvar. In the eye of the beholder!
Jag vaknade till en krispig värld som glänser i solens sken, det om något ger mig hopp om att världen också kan glänsa trots kylan.
Senaste kommentarer