Jag och Alfred behövde komma ut ur sjukstugan igår så vi tog med oss några gravljus till kyrkogården.
Våra vänner begravde sin far/svärfar/morfar igår så vi tände ett ljus för dem, för den svåra tiden som de är i nu. Alfred ville även tända ett ljus för mormor Ella och självklart fick han göra det. Vi pratade en del om det svåra med att fira jul utan de älskade som man mist.
Eftersom farfar Sture och farmor Stina ligger begravna här i Höör så gick vi så klart till deras grav också. Vi hade ett fint samtal om livet, döden och saknaden. Alfred som bär med sig en saknad över att aldrig ha fått träffa mina far- och morföräldrar, ja mormor Ella har han träffat och minns.
Sen gick vi en runda och Alfred ville använda min stora Nikon, det uppmuntrar jag definitivt! Dessa tre bilderna har Alfred tagit, han har valt motivet själv också.
Han ville ta foto på mig och det var jag inte sen på att tacka ja till, väldigt sällan någon tar foto på mig. Han lärde sig mycket men det var ju det där med att hitta fokus också. Nåja man kan inte lära sig allt på en gång och jag tycker att han är jätteduktig!
Sen ville han även ha foto på sig själv så då fick jag anpassa mig efter hur han ville att jag skulle ta fotona. Tror ni att han är miljöskadad av att ha växt upp med en mamma som alltid har en kamera med sig. Haha
Det blev en härlig timme ute i den friska höst luften. Att ta samtalet om livet, döden och saknaden är viktigt tycker jag. Vi kommer alla dö en dag och jag kan inte skydda mina barn från det. Det gör ont i mig att veta att mina barn kommer känna den djupa sorgen av att förlora en älskad. Det kan jag inte göra något åt mer än att ge dem redskapen för att handskas med sorgen. Att lära dem att känslor inte är fel, att känslor inte är något man ska vara rädd för. Att lära dem att det är en del av livet precis som att vi ser löven falla från träden, ser blommorna vissna.
Livet, döden och saknaden är jobbiga saker att gå igenom för att vi älskar, vi känner och vi lever.
Vilka härliga bilder ni fick till på er kamerasväng. Kyrkogårdarna blir så vackra och fridfulla nu när mörkret faller och alla gravljus brinner
Jag älskar gå till kyrkogården, känner ro där. Som barn följde jag ofta med farmor & farfar till kyrkogården för att ta hand om gammelmormor och gammelmorfars grav. Så det är liksom barndomsminnen att gå dit.
Tycker också att din son är duktig på att fotografera det blev ju bra bilder, och man kan inte lära sig allt på en gång 🙂
Det tycker jag också och nä han kunde inte ta in mer info då så därför gick jag inte djupare in på det här med fokus.
Så sant. Hur än min barndom såg ut så saknar jag min mamma så otroligt mycket. Mina barn har fått uppleva saknad av någon de inte kände, men hade viljat haft i sitt liv. Att prata om livet och döden kan samtidigt vara fint ❤
Ja det kan det vara. Beklagar din förlust av din mamma.