Allt känns grumligt

Just nu känns allt grumligt och då blir min lilla trädgård min oas.

I förrgår var jag på neurologens dagmottagning för att påbörja en MS-utredning. Kl9 skulle jag träffa teamet och sen skulle jag på magnetröntgen. Läkaren gjorde sin undersökning och sa att han inte trodde att magnetröntgen skulle visa några tecken på MS. Jag fick tid till magnetröntgen kl14 så det blev en lång väntan men solen sken och jag hade min bok med mig. Jag var nog mer nervös än jag visste om för jag hade inte ro till att läsa. Väl på magnetröntgen så var jag hyfsat lugn, jag använde mig av andningsteknik och avslappningsteknik som jag lärt mig på mediyogan. Och ja jag somnade i magnetröntgen även om det inte var någon skön sömn så var det iaf inte någon hemsk upplevelse. Sen kom mer väntan på resultatet och läkarbesök.

Det var en förvånad läkare som meddelade mig att resultatet av magnetröntgen visade avvikelser som kunde vara MS men vissa patienter med migrän visar liknande avvikelser. Jag blev inte så tagen av det beskedet, läkaren är så bra och pedagogisk (att han är dansk har nog en lugnande effekt på mig för jag älskar danska). Jag fick åka hem och läkaren skulle återkomma när han hade talat med en kollega, klockan var långt över 16 så de hade slutat för dagen.

Igårmorse ringde läkaren, jag behövde komma in för att göra ett ryggvätskeprov (lumbalpunktion) och det fanns en tid idag kl14. Jag frågade direkt om jag fick ha med mig Kärleken (lumbalpunktionen skrämmer mig och det vet läkaren) men tyvärr pga Coronaviruset (jag hatar detta året!) fick Kärleken inte följa med. Jag misstänkte att jag skulle få det svaret men jag var tvungen att fråga.

Så nu sitter jag här och bara väntar på att det ska bli dags att bege mig till Lund för att få en superlång nål instucken i ryggen. Bonussvärfar avrådde mig från att köra själv (svärmor har MS så han vet hur hon mår efter lumbalpunktionen) men jag kan inte för mitt liv tänka mig att vara beroende av Skånetrafiken efter ingreppet. Om det nu är så att jag kommer må skit efteråt så vill jag kunna komma hem, inte vänta på ett varmt tåg med massa människor som pratar. Så det lutar åt att jag ignorerar Bonus avrådan, Kärleken kan inte köra mig för han både jobbar, har beredskap och ett viktigt möte inbokat idag. Jag vill inte ringa min käre far för han körde mig in i måndags och dessutom har han brutit ett revben.

Givetvis kommer jag inte köra hem förrän jag känner mig säker på att jag kan köra! Jag är varken självmordsbenägen eller önskar att vara en trafikfara!

Jag vet faktiskt inte vilket som skrämmer mig mest, lumbalpunktionen eller om jag får diagnosen MS. Jag vägrade ju epidural när jag födde barnen bara precis för att tanken på en lång nål inkörd i min ryggrad är så himla läskigt.

• 

• 

• 

Så om ni funderar på hur det går med fotoutmaningen så har jag inte glömt den, jag har bara inte orkat sätta mig framför datorn och vara inspirerande och positiv. Det blir två inlägg i fotoutmaningen denna veckan istället, hoppas jag iaf.

• 

• 

• 

Nu är klockan snart tio och jag kan inte ens förmå mig att äta frukost, är inte hungrig. Jag vet att jag måste äta men det får nog vänta lite till. Får bli brunch idag helt enkelt. Kaffe och vatten räcker bra än så länge.

• 

• 

Jag försöker göra saker här hemma men det är inte så lätt när både lusten, orken och kroppen sviker. Hängde upp tvätten innan och tja det märks att jag inte har balansen riktigt med mig, nådde knappt upp till tvättlinan eftersom jag inte kan sträcka på mig som vanligt utan att svaja till. Värken i kroppen har iaf kommit tillbaka till en nivå som jag kan hantera utan de tyngsta medicinerna. Vill ogärna ta något som gör mig ännu tröttare och dåsigare. Inte heller vill jag belasta barnen, de kan ju inte rå för att de har en mamma som är sjuk. Dessutom har de sommarlov och då ska de få njuta, det räcker med deras vanliga sysslor.

Jag tycker inte synd om mig själv, jag är orolig och en smula rädd. Jag behöver inte tycka synd om mig själv för även om jag har MS så är svensk sjukvård fantastisk och mitt liv är bra! Jag har så mycket att vara tacksam för och det är jag! Bara en sån sak som min trädgård, blommorna och min älskade altan gör mig tacksam. Och det är bara det lilla som jag har att vara tacksam för, har så mycket mer i mitt liv! Och det är eventuellt MS, inte cancer eller ALS!

Men tänk gärna på mig idag!