Allt känns grumligt

| 16 kommentarer

Just nu känns allt grumligt och då blir min lilla trädgård min oas.

Livet är för kort för att spara favoritklänningen i garderoben!

I förrgår var jag på neurologens dagmottagning för att påbörja en MS-utredning. Kl9 skulle jag träffa teamet och sen skulle jag på magnetröntgen. Läkaren gjorde sin undersökning och sa att han inte trodde att magnetröntgen skulle visa några tecken på MS. Jag fick tid till magnetröntgen kl14 så det blev en lång väntan men solen sken och jag hade min bok med mig. Jag var nog mer nervös än jag visste om för jag hade inte ro till att läsa. Väl på magnetröntgen så var jag hyfsat lugn, jag använde mig av andningsteknik och avslappningsteknik som jag lärt mig på mediyogan. Och ja jag somnade i magnetröntgen även om det inte var någon skön sömn så var det iaf inte någon hemsk upplevelse. Sen kom mer väntan på resultatet och läkarbesök.

Fikonträdet lever och visar stolt upp små blad

Det var en förvånad läkare som meddelade mig att resultatet av magnetröntgen visade avvikelser som kunde vara MS men vissa patienter med migrän visar liknande avvikelser. Jag blev inte så tagen av det beskedet, läkaren är så bra och pedagogisk (att han är dansk har nog en lugnande effekt på mig för jag älskar danska). Jag fick åka hem och läkaren skulle återkomma när han hade talat med en kollega, klockan var långt över 16 så de hade slutat för dagen.

Den halvt vissna vita lavendeln jag köpte för 15kr mår riktigt bra i år.

Igårmorse ringde läkaren, jag behövde komma in för att göra ett ryggvätskeprov (lumbalpunktion) och det fanns en tid idag kl14. Jag frågade direkt om jag fick ha med mig Kärleken (lumbalpunktionen skrämmer mig och det vet läkaren) men tyvärr pga Coronaviruset (jag hatar detta året!) fick Kärleken inte följa med. Jag misstänkte att jag skulle få det svaret men jag var tvungen att fråga.

Klematisen vaknade sent i år men nu verkar den iaf vara vaken

Så nu sitter jag här och bara väntar på att det ska bli dags att bege mig till Lund för att få en superlång nål instucken i ryggen. Bonussvärfar avrådde mig från att köra själv (svärmor har MS så han vet hur hon mår efter lumbalpunktionen) men jag kan inte för mitt liv tänka mig att vara beroende av Skånetrafiken efter ingreppet. Om det nu är så att jag kommer må skit efteråt så vill jag kunna komma hem, inte vänta på ett varmt tåg med massa människor som pratar. Så det lutar åt att jag ignorerar Bonus avrådan, Kärleken kan inte köra mig för han både jobbar, har beredskap och ett viktigt möte inbokat idag. Jag vill inte ringa min käre far för han körde mig in i måndags och dessutom har han brutit ett revben.

Givetvis kommer jag inte köra hem förrän jag känner mig säker på att jag kan köra! Jag är varken självmordsbenägen eller önskar att vara en trafikfara!

Midsommarrosen har slagit ut sin första knopp, precis lagom till midsommar.

Jag vet faktiskt inte vilket som skrämmer mig mest, lumbalpunktionen eller om jag får diagnosen MS. Jag vägrade ju epidural när jag födde barnen bara precis för att tanken på en lång nål inkörd i min ryggrad är så himla läskigt.

Så om ni funderar på hur det går med fotoutmaningen så har jag inte glömt den, jag har bara inte orkat sätta mig framför datorn och vara inspirerande och positiv. Det blir två inlägg i fotoutmaningen denna veckan istället, hoppas jag iaf.

Nu är klockan snart tio och jag kan inte ens förmå mig att äta frukost, är inte hungrig. Jag vet att jag måste äta men det får nog vänta lite till. Får bli brunch idag helt enkelt. Kaffe och vatten räcker bra än så länge.

Jag försöker göra saker här hemma men det är inte så lätt när både lusten, orken och kroppen sviker. Hängde upp tvätten innan och tja det märks att jag inte har balansen riktigt med mig, nådde knappt upp till tvättlinan eftersom jag inte kan sträcka på mig som vanligt utan att svaja till. Värken i kroppen har iaf kommit tillbaka till en nivå som jag kan hantera utan de tyngsta medicinerna. Vill ogärna ta något som gör mig ännu tröttare och dåsigare. Inte heller vill jag belasta barnen, de kan ju inte rå för att de har en mamma som är sjuk. Dessutom har de sommarlov och då ska de få njuta, det räcker med deras vanliga sysslor.

Jag tycker inte synd om mig själv, jag är orolig och en smula rädd. Jag behöver inte tycka synd om mig själv för även om jag har MS så är svensk sjukvård fantastisk och mitt liv är bra! Jag har så mycket att vara tacksam för och det är jag! Bara en sån sak som min trädgård, blommorna och min älskade altan gör mig tacksam. Och det är bara det lilla som jag har att vara tacksam för, har så mycket mer i mitt liv! Och det är eventuellt MS, inte cancer eller ALS!

Men tänk gärna på mig idag!

Nu har du chansen att vara nr. 1

16 tankar kring ”Allt känns grumligt

  1. Helena skriver:

    Förstår att du är orolig inför besöket. Hoppas att det inte gör alltför ont! Jag har gjort biopsi(inte riktigt samma sak men ändå) i bröstet två ggr & man får typ bara härda ut. Sjukhuspersonal brukar vara väldigt snälla & tröstande i såna lägen. Säker på att du blir väl omhändertagen vännen. Ska tänka på dig sen!! Kraaaaam

    1. Emschen skriver:

      Tack snälla!
      Kram

  2. Gerda skriver:

    ♥️ kramiz i massor

    1. Emschen skriver:

      Tack! Kram 💕

  3. Marie skriver:

    Ohh hoppas innerligt att allt gått bra idag och att ryggmärgsprovet gick bra, vet att det kan vara väldigt smärtsamt. Hoppas att du fick så bra svar som möjligt

    Fotoutmaningen hinns =D

    1. Emschen skriver:

      Det gick bra, fruktansvärt läskigt och det gjorde galet ont.
      Fotoutmaningen kommer upp imorgon bitti

  4. Amanda skriver:

    Hoppas du får ett bra besked från läkaren. Förstår att du är nervös hade jag med varit. Att försöka läsa när jag är orolig eller nervös går inte. Har inte heller ro då 🙂
    Kram <3

    1. Emschen skriver:

      Njä det blev väl inte ett bra besked från läkaren men det är iaf ett besked så jag vet varför jag mår som jag gör.
      Kram

  5. Kamilla skriver:

    All lycka till med provet. Håller mina tummar och tår att allt går bra.

    1. Emschen skriver:

      Alltså det var det hemskaste jag gjort! Tre gånger stack de mig, tre gånger. Huvva!

  6. Amanda skriver:

    Hoppas värkligen att det går bra för dej ❤️ håller tummarna att det går bra

  7. Diana Saelöen skriver:

    Men kära nån, hur gick det igår? Hade jag läst i tid hade jag säkert satt mig i bilen och hämtat och lämnat dig utan att ens veta var du bor, men jag bor i Landskrona och pendlar mellan La och Malmö och är ofta på sjukhuset i Lund. Hoppas i alla fall att allt gick bra och att du klarade att köra hem säkert och bra…skickar en stor kram till dig och hoppas på det svar som trots allt känns bättre än alternativet.

    1. Emschen skriver:

      Tack snälla! Jag bor i Höör så det hade varit en rejäl omväg för dig!
      Det gick bra, jag överlevde men tja det var inte mysigt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

16 kommentarer