Idag är det en dag med mycket nerver för Vicce. Imorgon fyller han 12 år och han är alltid så spänd inför födelsedagen. Affe kan också vara spänd inför födelsedagen men kan gå och lägga sig tidigt för då blir det snabbt hans födelsedag. Vicce är raka motsatsen, han kan aldrig somna.
Själv ska jag jobba sista dagen för denna veckan idag. Sen blir det väl till att förbereda inför helgen. Fyra tillfälle på tre dagar, vi kör coronasäkert firande. Vi har också valt att tyvärr inte bjuda in hela min sida. Det är så himla tråkigt men vi måste tänka oss för. De vi har bjudit in är de som bor i Höör precis som vi gör och för att dem har vi ju träffat den sista tiden. Fira i säker stil.
Jag kan inte låta bli att fundera på hur julen ska bli. Kommer det bli en minijul dvs inte samma firande som vanligt. Inte för att vi brukar ha något enormt firande men mina systrar och mina föräldrar brukar ju vara med. Min ena svåger är verkligen i riskzon så han och min syster är i karantän sen Corona bröt ut. Min andra syster jobbar inom äldreomsorgen och måste därmed vara extra försiktig så att hon inte råkar ta med sig någon smitta till de äldre. Mina föräldrar är 70+ men de är rätt så bra luttrade när det kommer till vad och hur de kan göra. De träffar ju våra barn, svårt att hålla dem borta från barnbarnen. I somras har det ju inte varit så svårt för då har vi ju träffats mest ute (det gör man ju normalt sett också på sommaren) men nu när hösten kommer och man vill ses ja då får man tänka om lite.
Hur kommer du fira jul i år?
Nåja nu är det först Vicces födelsedag som ska avklaras, sen kan vi tänka på julen. Vicces alla födelsedagspresenter är iaf inslagna så det spelar ingen roll hur mycket han smyger runt här hemma för han kommer inte kunna lista ut något ändå. Men det är en dag med mycket nerver, helt klart.
Eftersom pandemin har tagit ny fart kände jag det nödvändigt att stoppa planerad födelsedagsfika med mor och far 🥺
Jag lider inte jättemycket av att inte ränna’ i affärer, att inte åka på kalas, inte gå på restaurang med mera. Men när jag träffar någon person som betyder något för mig och jag inte får kramas DÅ svär jag långa förbannelser över en liten sak som inte ens är synbart för blotta ögat! Mest saknar jag nog kramar från dina gossar…
Men jag får ändå kramar dagligen, hur mår då de som bor ensamma och inte fått en kram sen i mars?
Ja att inte kramas är jobbigt, jag gör misstag med de jag har mig nära ofta. Kramade svärmor igår, tur att jag inte är sjuk!
Jag kan inte tänka mig att åka upp till er för en fika, hade inte klarat av att träffa dig utan att få krama dig!
Ja de som lever själv har det nog väldigt jobbigt nu. Psykisk ohälsa har ju växt sedan pandemin kom.
När jag var mindre så hade jag med svårt att sova dagen innan min födelsedag. Idag är det bättre men är fortfarande spänd under dagen 🙂
Det är så mysigt att känna den spänningen!