Just nu är det fullt upp överallt. Jag försöker dela mig mellan allt men det är bara att inse att det går inte. Roligheter som lockar, arbete som utmanar och barn som behöver sin mamma. Så mycket enklare vardagspusslet var när jag bara skulle få ihop mina egna intresse och tid. Förr hade jag ingen hobby som drog då var det vänner som tiden spenderades på. Idag har jag plötsligt allt, vänner, hobby, lockande jobb men framförallt en älskad familj. Förr hade jag inget men massa tid. Nu har jag massor, allt, men ingen tid. Förr önskade jag mig lite mindre fritid och nu önskar jag mig mer tid. Tänk så ironiskt livet är.
Hur ledsen jag än blir över att behöva tacka nej till roligheter så är jag aldrig ledsen över att få den tiden med min fina familj istället. Tänk att jag faktiskt har familj, det trodde jag faktiskt inte.
Idag kommer jag hem efter att pojkarna har lagt sig. Trötta pojkar måste få sova även om det betyder att somna utan puss från mamma. Det gör mig mer ledsen än att missa roligheter.
Var sak har sin tid heter det men jag har en förmåga att bli erbjuden allt på en och samma gång. Jag försöker vända det till något positivt men det är inte alltid lätt.
Om det är tyst på bloggen och fotavtryck hos er saknas så ska ni veta att jag finns där och jag kommer tillbaka starkt kanske t.o.m. starkare när jag rett ut alla trådar eller lärt mig hur man lever ett fantastiskt liv i ett hillebo.
Livet är allt bra ironiskt.
Det finns inget viktigare än mina tre gossar.
Senaste kommentarer