Jag tänker på dig ofta
Om du varit min egen bror
Då hade också jag förvandlats
Till ett monster utan nåd
När jag ser all den ondska
Som vi människor släppt lös
Det meningslösa lidandet
Då har jag svårt att förstå
Att alla har vi varit barn
Och hjälplösa nån gång
Älskat utan gränser
Älskat utan tvång
Under ytan
Är vi alla små
Under ytan
Kan en god själ förgås
Från Under Ytan av Uno Svenningsson
Jag tänker ofta på denna låten, nynnar på den och blir ledsen. Återigen går mina tankar till de i samhället som inte har det så där bra som jag faktiskt har det. Framförallt tänker jag på alla de barn som lever med missbrukande och misshandlande föräldrar. Stackar barn! Vi måste verkligen sätta stopp nu! Det räcker nu! Inget mer våld. Inget mer missbruk. Inget mer slöseri med våra fantastiska barn! Nu är det nog!
Jag fortsätter leta kontakter med de vardagshjältar som varje dag kämpar för de som inte kan eller orkar kämpa själva längre. Jag måste göra något!
Hur upplever barnen en full förälder?
Lyssna på Under Ytan och tänk er in i situationen. Tänk att vara ett barn på 13 år i den konflikt det innebär att bli tonåring och dessutom ha missbrukande föräldrar. Tänk att 3 år gammal,precis blivit blöjfri och kissa på för att sånt händer men lägg då till att ha misshandlande föräldrar. Tänk att var 20 år fyllda, precis fått eget boende och ska starta upp sitt vuxna liv lägg då till att ha växt upp bland missbruk och misshandel. Vart tar dessa barn vägen? Vilken väg väljer dessa barnen i sitt liv?
Vi måste ta hand om våra barn, samhällets barn!
En del av dessa barn har turen att fångas upp och hamna i nya, kärleksfulla, våldfria familjehem.
För de som inte har den turen hoppas jag att tex Friends finns på deras skola.
Den där låten är verkligen bra och tankeväckande. Det är tufft att tänka på och se barn, ungdomar och till och med vuxna fara illa.