Min lille grabb blev ju stor här efter sommaren och började skolan. Det var många tankar och mycket oro som for genom min kropp då men så blev det ju så bra. Han trivdes och fröknarna var jättebra så min oro la sig och mina tankar slutade snurra så mycket. Nu snurrar de istället hos min lille store pojke. Han funderar så mycket och han har så mycket inom sig som måste komma ut. Varför får vissa barn titta på filmer som han inte får se? Varför får vissa barn säga ord som han inte får säga? Varför är vissa kortare än andra? Är man minst om man är kortast? Varför kan vissa göra saker som andra inte kan? Varför är det orättvist?
Det är stora frågor för en liten stor kille som fyller 6 år denna månaden. Det är stora tankar som är svåra att sätta ord på. Det är också svåra frågor att besvara som förälder. Det bara är så är inget svar enligt mig.
Ikväll har vi haft ett samtal vid sängkanten, man har bland de bästa samtalen vid sängkanten eller vid köksbordet så är det bara. Ett samtal som både fick min lille store pojke att gråta och känna sig otrygg men som även fick honom att känna sig glad och trygg. För så är det ju i livet, ibland känns det otryggt men när det gäller andra saker känner man sig trygg. Det är viktigt att känna sig trygg så man vågar ge sig ut på det otrygga. Men det är jobbigt som förälder att se och höra det här för jag vill ju bara linda in honom i bubbelplast så att han kan gå genom livet helt oskadad, fast då kommer han aldrig lära sig och dessutom är det sjukt opraktiskt att vara inlindad i något hela tiden. Så nej jag ska inte linda in honom i bubbelplast men jag ska försöka förklara så gott jag kan att det finns orättvisor i vårt samhälle och att vi alla har en plikt att alltid göra det bästa vi kan för att det ska bli ett bättre samhälle. Fast det är svårt när man är 6 år och bara vill vara längst i klassen.
Förlåt min lille store pojke för att du inte har långa föräldrar. Förlåt min lille store pojke för att jag inte kan göra mer än att svara på din frågor och torka dina tårar.
Jag kan inte ens tänka mig hur mycket som far omkring i det lilla huvudet. Så svårt som förälder att svara på ett bra sätt.
Kram
Ja det är ju det, riktigt svårt för jag måste ju använda mig av ord som en sexåring förstår så det är inte bara att förklara.
Kram
Den där längden… Den har skspat många tårar hos Sonen här hemma också (trots långa föräldrar är man inte alltid lång när man är 7). Det där med att alla växer i olika fart är svårt att ta in i de lägena. Så jobbigt för det finns ju absolut ingentig vi kan göra åt detta…
Jag blir så ledsen över att vi inte har kommit längre på 30 år.