Så kom morgonen då jag skulle överösas av puss och kramar, trodde jag ja. Barn gör som barn gör. Visst fick jag kramar, visst fick jag en och annan puss men allra mest visade de tydligt att de inte alls tyckte det var okej att jag var borta medan de var sjuka. Egentligen var det inte någon jättestor reaktion men jag kände hur ett stort mullrande svart moln rullade igång inom mig. Jag hatar när jag har det här svarta monstret inom mig! Jag tror att jag vet varför jag har väckt monstret. Jag har misstankar om varför jag har väckt monstret – när man är borta från man och barn då behöver man lite extra styrka för att förklara/försvara sig. Jag orkar inte förklara och försvara mig längre
Nu är jag snart i Malmö och då blir det en chailatte så jag vakna. Herregud får man vara så här trött?!
Bilden är lånad på FB
Senaste kommentarer