Att pendla är inte alltid fel. Egentligen så är det bara tiden som gör pendlingen fel. Att få 35 minuter på morgonen och 35 minuter på eftermiddagen där jag inte kan göra annat än sitta och låta någon annan bestämma när jag kommer fram är egentligen riktigt trevligt. Ibland sover jag, ibland tittar jag på film, ibland bloggar jag, ofta läser jag era bloggar men framförallt tittar jag ut genom fönstret på den skånska slätten och låter tankarna gå de banor de vill dansa i. Det är ett bra sätt att bearbetar arbetsdagen och det är ett bra sätt att låta känslor landa där de hör hemma.
Att titta ut genom ett skitigt fönster på ett rullande tåg och se solen gå ner över den skånska slätten är inte alls ett dumt sätt att spendera 35 minuter.
Måste, om än lite motvilligt, hålla med. Pendling ger mycket tid till läsning samt fungerar avkopplande på väg hem. Är mycket mer avslappnad nu när jag hämtar på skola/dagis än när vi bodde i stan och alltid kom inrusandes med andan i halsen.