En kär vän på återseende

Jag tror inte att vi har haft solsken på över en månad. Det har blåst och regnat sedan julafton typ. Igår kom dock solen fram, det var underbart. Jag kände direkt hur mitt humör lyfte. Tyvärr så är jag soffliggandes eller sittandes faktiskt för jag är i ett skov nu. Men jag njöt av solen som sken in genom fönstren och lyste upp lägenheten.

Att vara i ett skov

Ett skov är en period då nya symtom uppstår eller gamla återkommer, varefter de går tillbaka – helt eller delvis.¹ 

Skoven vara så korta som 24 timmar men kan i bland pågå i ett par veckor eller längre än så.

Från MS-guiden.se

Nu är detta hämtat från MS-guiden men ett skov är ett skov oavsett vilken sjukdom du har. Just nu är det ett fibroskov, det är jag ganska säker på. Jag har “blyvästen” på mig och den har jag haft sen innan jag fick MS-diagnosen. Fast å andra sidan så hjälper inte spikmattan mot värken och det brukar den göra. Det kan förvisso bero på att jag inte får ta några värkmediciner så jag har inget som kan ta bort den värsta toppen för mig. Igår var grabbarna så himla kära och tog hundpromenaderna och Affe följde med till Ica så han kunde bära handlekassarna. Jag har så fina grabbar som vet när jag har ont och hjälper till. Vicce hjälpte mig tvätta igår, det är bra för då får han lära sig det också.

Idag är jag hemma från jobbet. Jag skulle kanske kunna pressa mig till jobb men jag hade inte klarat av att jobba, jag kan knappt forma en tanke och orden kommer trögt. Det är en del av sjukdomarna och det måste jag lära mig acceptera. Jag måste acceptera att det inte längre är jag som bestämmer när jag kan och inte kan jobba, det är min kropp. Idag skulle jag kunna strypa min kropp för att fatta det beslutet utan att fråga mig. Haha

Hundpromenad

Eftersom det är måndag och alla andra är iväg så är det jag som har ansvaret för hundpromenader. Det bar emot, jag var rädd för att de bara skulle få komma ut och göra sina behov. Men jag tog mig i kragen och gick ut med dem. Jag tyckte synd om hundarna och solen sken ju faktiskt så de fick en bra runda. Tack och lov för att jag har små hundar som inte måste ha supermycket motion.

Det var skönt att vara ute och hundarna blev glada. Men nu, ja nu sitter jag såklart i soffan igen och andas mig igenom den värsta värken. Jag är så rädd för att bli bitter, rädd för att bli en person som bara sitter på arslet och inte gör något. Sån här blir jag alltid när jag är i ett skov för annars så gör jag ju faktiskt rätt mycket saker och är för det mesta inte bitter.

Soffsittare

Vad gör jag då när jag bli soffsittare? När ingen är hemma så sover jag mycket, idag sov jag till halv tolv i soffan. Självklart blir det en hel del tv-tittande, lätt att hamna där. Jag läser en del men det beror på hur hjärnan är, ibland kan jag läsa samma sida i en halvtimme utan att fatta vad där står. I helgen tittade jag på intervjuer med Tom Hanks, sånt gör jag inte annars för det blir inte av bara. Jag snackar med nära och kära via Snapchat. Spelar spel på mobilen vilket är väldigt bra när hjärnan är trött, det är allt jag orkar ibland men det håller hjärnan från att bli helt mosig.

Att välja att vara positiv

Det är en fin balansgång med att vara positiv. Det finns de som fejkar och överdriver att vara positiv, alltså i mina ögon. Jag tror inte att någon människa alltid kan vara positiv, glad och lycklig för alla har stunder där man suckar och inte är så himmelens glad. Dock kan jag välja att se det positiva i varje situation, jag väljer hur jag reagerar och agerar. Förstår ni hur jag menar?

Jag har två appar som ger mig dagliga citat för att få mig att stanna upp och reflektera. Inte för att peppa mig att vara positiv utan för att lyfta bort mig från det negativa. Låter det flummigt?

Då får det vara flummigt, jag gillar flummigt. Hjärnan är faktiskt rätt lätt att påverka, bara en sån sak att hjärnan inte vet vem det är som applåderar utan den bara gillar det. Hur kul är inte det? Vi kan gå runt och applådera oss själva hela dagen för att få endorfinerna. Skitkul! Sen tycker jag om att tänka att det finns något där ute som har skapat oss, vad det är vet jag inte. Jag tror på att goda gärningar föder andra goda gärningar. Jag tror på att det du sänder ut är det du får tillbaka. Som min chef Sus alltid sa, jag tror på godhet.

Nu är solen på väg ner, det har tagit hela dagen att skriva detta inlägget. TVn har rullat i bakgrunden, grabbarna har kommit hem och vi har pratat en massa, jag har druckit kaffe (borde druckit vatten dock) och jag har funderat en massa. Det är just det som är, att ta det lugnt och inte stressa med något. Skov och stress går inte ihop.

Sprid godhet och var rädd om er! Kram