Fibromyalgin gör sig påmind och däckar mig totalt. Mina muskler är sammandragna hela tiden, stenhårda. Bara tanken på att någon ska röra vid mig får mig att gråta. Jag vill bara dra täcket över huvudet och försvinna.
Det började redan i fredags när jag var iväg hos fysioterapeuten för att prata om hur jag ska träna för att inte skada mig. Det var jätteskönt att få en genomgång om hur jag ska göra, vilka saker jag ska undvika och vilka jag kan köra flera gånger. Det blir dags för vattengympa igen, det tryckte fysioterapeuten väldigt mycket på. Jag gick därifrån med lätta steg men väldigt snart kände jag hur energin dalade, jag trodde det bara var som jag var trött efter en vecka i Stockholm men ack nej.
Igår kopplade jag in mig på lite ström (TENS alltså) och reaktionen var helskum! Sen imorse kom jag inte ur sängen. Fibromyalgin gör sig påmind, rejält. Det har varit mycket tårar här idag, mina tårar. Jag gråter lite för att det gör så galet ont men framförallt för att den förhindrar mig. Jag som skulle fortsätta i trädgården idag. Jag gjorde lite ordning i växthuset igår, tog till och med den första kopp kaffen därute. Jättemysigt! Men inte idag. Det gör mig inte lika arg längre men visst blir jag fortfarande ledsen.
Jag orkade inte ens sitta i soffan idag som vi gjorde igår, nä idag var det sängläge som gällde mest hela dagen. Jag vet att jag gnäller, jag vet att det inte förändrar min värk för att jag gnäller. Men jag behöver få gnälla av mig för det gör ont, både i kroppen och i själen.
Kärleken är fantastisk, han ser min sorg för trädgårdsarbete som jag inte klarar av. Han tar med mig ut så jag får peka och han gör. Det är inte samma sak men det är så nära jag kunde komma idag.
Jag vill ha sol nu, sol och värme så att det kalla och råa försvinner.
Fibromyalgin gör sig påmind och jag gnäller. Jag ska bättra mig, hoppas att fibromyalgin också gör det.
Senaste kommentarer