Idag har vi varit en riktig klubbfamilj. A-laget spelade en viktig match i division 4 och vi var där och heja på som den innebandyfamilj vi har blivit. Alfred ropade Frosta Frosta Frosta wowowo och klappade glatt. Alfred försökte hänga med på ramsorna som ropades medan Vincent funderade på varför vi klappade när motståndslagets spelare reste sig upp. Jag fick ett riktigt bra samtal med Vincent om god sportsanda. Jag tycker det är viktigt att diskutera med barnen att även om de vuxna beter sig illa och ropar sopa, buar eller ropar andra dumma saker så ska inte de göra det. Man må vara motståndare på planen men vi är alla människor som enas i en sport som vi gillar. Jag gillar innebandy och har ju själv spelat det i många år, om än inte så organiserat som i Frosta. Fast roligt hade vi!
Barnen sover gott i sina sängar så lördagsmyset med Gladiatorerna som Vincent sett framemot hela veckan får vänta tills imorgon. Det är inte lätt när vårluften tröttar ut en men oj så gott man sover! Själv går jag otåligt i trädgården mest hela tiden, jag tycker det kan hända mer och snabbare. Imorgon ska jag räfsa lite och se om inte det är så att där lite grönt som vilar under fjorårets blad. Pias inlägg om Bad och Rosor fick mig att längta ännu mera efter doften nyklippt gräs, farfars pion och mormors schersmin. Just nu har jag så mycket längtan i kroppen att det nästan är så jag vill vrida upp farten lite men ja jag vet, var sak har sin tid och att njuta av nuet är viktigast. Men åhhh det är ju så mycket som komma ska.
Tänk så välanvända muggarna från mormor är, varm choklad ska det egentligen vara i dom. Mor serverade oss alltid varm choklad i dom muggarna när vi hade varit ute och blivit kalla. Möjligen att vi kunde få varm hyllesaft i dom om vi var sjuka men annars var det chokladmuggarna. Jag vet att det bara är materiella ting och att pengavärdet inte är stort men för mig är de där muggarna en skatt.
Nu är kvällen kommer, mörkret har sänkt sig och det är dags för earth hour. En timme om året för vår jord och inte ens det kan vi ställa upp på, konstigt. Fast å andra sidan så kan ju jag tycka, vad gör en timme om året? Själv ska jag verkligen stänga ner för jag ska stänga ner mig själv och somna gott med ett leende på läpparna. Jag somnar i princip alltid med ett leende på läpparna eftersom jag praktiserar tacksamhet som sömnmedel.
Jag är tacksam för livet jag lever och att mina problem är överkomliga!
Senaste kommentarer