Förra julen fick vi varsin liten present av Jotte när vi var där och firade jul. Inget stort men för mig så träffade mitt i prick.
Jag hade fått MS-diagnosen sex månader tidigare och hade det rätt så tufft. Jag står kvar vid att det på ett sätt har varit enklare sedan jag fick MS-diagnosen men det betyder inte att livet blev lättare. Jotte och jag hade pratat så hon visst ganska mycket om hur jag mådde och hur jag hade det.
En liten prydnad i form av en stjärna men formen och storleken hade inte något med det att göra. Men texten, ge aldrig upp. Den träffade mig rakt i hjärtat. Nu står den på hyllan i sovrummet, tidigare var det vårt tv-rum. Jag ser den varje dag och nu är det varje morgon och varje kväll. Vissa dagar noterar jag inte den men andra dagar så står jag och verkligen tar in orden. Jag bär de med mig, jag tar de till mitt hjärta och kämpar vidare. Tänk att tre små ord kan inge så mycket styrka och hopp.
Tack Jotte! Du är med mig! Och jag ger aldrig upp!
Man behöver påminnas om det varje dag. Speciellt då saker inte riktigt vill gå ens väg. Bra att påminna sig
Ja det är ju det!
Bästa orden. Stundtals kan de orden agera som ett mantra och vi kan behöva påminnas om att vi aldrig får ge upp. Kram
Tänk att ord kan ha sådan kraft, när vi mantrar dom och verkligen lyssnar.
Kram
Vad fint av henne att ge dig en sån gåva som träffar mitt i hjärtat 🙃❤
Eller hur!