Jag tittar ut genom ett skitigt tågfönster och ser världen fara förbi. Jag hinner bara se glimtar av vackra ställen. Jag inser att just nu rusar livet förbi lika snabbt. Timmar blir till dagar, dagar blir till månader och månader blir till år. Jag gör mycket, jag ser mycket och jag stannar upp men ibland borde jag kliva av på en station tidigare. Att våga ta en främmande kliv, att frångå rutinen och göra något oväntat.
Jag är fascinerad av människor som gör det. Som Pia och Dennis som en dag drog i handbromsen och klev av. Fantastiskt! Jag undrar så hur man finner modet att ändra sitt liv så drastiskt. Tänk ett liv utan så stressade måsten, fascinerande.
Sådant är modigt, mycket modigt. Och att två människor samtidigt är så modiga är än mer ovanligt tror jag. För man måste ju vara två om beslutet om man är två som lever ihop. Jag kan känna en längtan ibland men jag är för feg och min man är inte alls intresserad av att hoppa av det här hjulet. Så vi fortsätter att snurra på ett tag till.
ja det är modigt verkligen. Jag gillar båda, ekorrhjulet och så att kliva av en station tidigare. Tänk om man skulle göra den där New Yorkresan? .)
kramar från en som besökte ød i går och tänkte stalka dig. .)
Ja en långresa!!!
Hahahaha jag är inte på ØD denna veckan. Maila mig!
Kram
Vi är ganska lika du och jag när det gäller de där tankarna som snurrar. Och jag beundrar också de som vågar ta det där steget.
Kram Victoria