Så vaknade vi upp till ett alldeles frostvitt samhälle, en krispig morgon. Barnen tjoade och hoppade i overall och termokläder, att gå i krispigt gräs är härligt. Själv fick jag julstämning och blev alldeles varm inombords. Tänk vad lite minusgrader kan göra. T.o.m. Sid blev helt överlycklig och for runt den lille token. 
Dagen gick i ett rasande tempo men så kan det ju bli när jag och Emma kommer till att sitta och snacka. Många tankar som far genom huvudet just nu och en uns av misstroende av min egna förmåga men det vet jag att det egentligen bara handlar om att jag ska leta upp var komfortzonen slutar. Det är häftigt när man väl kommit över den där gränsen men innan dess är det rätt läskigt. 
Nu är det kväll och barnen vill inte i säng trots att de är trötta så ögonen går i kors. Jag har massa kvar att göra som jag inte hunnit idag eller som jag inte har prioriterat idag, heter det väl. Jag förstår inte hur det kan vara så att tvättkorgen alltid är full och garderoberna alltid är tomma, spelar ingen roll hur mycket jag tvättar för jag misstänker att tvätten har hittat ett sätt till att klona sig. höhö
Åh vad jag hoppas att jag får mängder med krispiga morgnar till!
Nu ska jag leta hotell i Göteborg för jag ska upp på möte där i januari. Kul!
Senaste kommentarer