När jag gick hem idag så sken solen samtidigt som regnet föll. Det var ett sådant där sommarregn som faller rakt ner med droppar som känns sval mot sommarvarm hud, ett regn som får mig att minnas somrarna på Nåthult där vi dansade runt i våra sommarklänningar i regnet. När helst jag tänker på Nåthult så minns jag känslan av att gå längs grusvägen med ett strå i handen letandes efter smultron. För syster var det alltid lättare för det fanns mer blåbär än smultron och hon gillade ju blåbär medan jag bara ville ha de små söta solvarma bären. Så när sommarregnet faller så dofterna sprids av regn som möter jord och växter så får jag en smak av smultron i munnen och jag känner mig som ett litet barn på nytt. Jag minns min barndom med glädje, värme och trygghet. Leende gick jag genom regnet hem där jag möttes av mina barn vars barndom jag skapar. Det är en fin känsla.
Efter den där varma känslan som sommarregnet gav mig var jag ju bara tvungen att dela med mig av glädjen som frun skänker mig. Den där glädjen som fortfarande får mig att vika mig dubbel med skrattkramp och skrattårar. Nu har ni fått se några av de där fotona som Viktoria nog inte riktigt hade tänkt skulle hamna på bloggen men tja sådana här foto kan man ju inte annat än dela med sig av.
Härliga go’a Viktoria!
guuuud vilka roliga och härliga bilder! jag visade dem för mannen och som vi skrattade. Men såklart på ett hjärtligt sätt. sjukt rolig människa! härlig på alla sätt och vis!
Va kul att höra att ni såg glädjen!