Jag gick med solen i ögonen och en skatt i handen. 
Det blev inte soffläge hela dagen, nu för tiden har jag svårt för att vara stilla en hel dag om inte jag är sjuk. Det blev kaffe på altanen och en långrunda med Sid. Jag gick mot grusvägen för jag ville höra knastret under mina fötter och höra hackspettens hackande. Jag vill bo vid en grusväg med skogen runt husknuten. Jag vill kunna ta en kopp kaffe på trappan i morgonsolen iklädd raggisar och en stor tröja. Så länge jag inte gör det så trivs jag bra med närheten till grusvägar och möjligheten att plocka in hösten. 
Det blir så mysigt att plocka in hösten och tända ljusen. Jag är tacksam för att jag får leva med fyra årstider och se dem skifta!
På tal om årstidsskiftet så måste ni in och läsa Marias ord om varför hon säger Gott Nytt År, det är precis mina tankar och känslor! 
Naturen är allt bra fantastisk!
Ja jösses vad jag håller med Maria (och dig)
Ja det är nog alla år i skolan som har satt spår i oss. 🙂
Håller verkligen med dig i det du skriver! Och vilken skön känsla det här inlägget spred 🙂
Tack så mycket!
Ja det är verkligen fint att få uppleva årstidernas skiftningar… Jag tror verkligen att de förstärker varann och att känslorna och den innerliga längtan jag ofta känner efter det som komma skall ger livet en extra dimension. Allt har sin tid och jag vårdar min tid ömt… Fin blogg du har! Jag är ny besökare och jag kommer gärna igen 🙂
Allt gott | Tina
Tack så mycket och välkommen hit!
Att vårda tiden ömt är ett absolut måste för att jag ska må bra men tyvärr glömmer jag bort mig själv ibland.