Med stövlarna på

   
Att ha en liten älskad Sid betyder att jag kommer ut så mycket mer och oftare i skogen. Det är mysigt i skogen där det knakar, susar och brusar i naturen. Det doftar höst och löven singlar stilla ner på den geggiga stigen vi går på. Jag får en oerhörd lust av att hoppa i vattenpölar och kasta mig i en lövhög. 

    
    
Det finns så många vackra skatter i skogen och jag önskar innerligt att jag levde i en värld där skogens skönhet var viktigare än skönheten som jagas i spegelbilden. 

    
Snart har allt vissnat och dött, för att vila och komma upp igen till våren. Vi tar det för givet att det kommer igen, att vi får uppleva det en gång till. 

 Jag ler tacksamt mot “mitt” träd för att jag får se det ytterligare en gång klä om sig till sin höstskrud. 

1 kommentar

  1. Jag har också ett träd! Men tyvärr står det typ 18 mil härifrån! Tittade på det var dag, när vi åkte in till BB för att hälsa på mamma och lillebror. Tittar på det varje gång vi är på väg in mot Växjö, från Braås..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.