Möte om framtiden

Så var dagen här, dagen för mötet om vad man tror om mig. Att gå på ett möte med chefen, doktorn och Försäkringskassan utan att egentligen veta vad som ska komma ut av mötet känns onödigt. Mitt kontrollbehov kickar in och jag vill komma väl förberedd men hur förbereder jag mig för ett möte där jag ska försvara att jag är sjuk? För det är precis så det känns, att jag ska försvara min rätt att få lov att vara sjuk. Som ni vet så är jag en tvivlare av rang, iaf när det kommer till mig själv så ibland tvivlar jag. Har jag så ont? Är jag så förvirrad? Är jag så glömsk? Men ja det är jag! I fredags gick jag till skolan för att hämta Vincent men kom dit 10 minuter över tolv istället för tio i ett, jag kan inte längre hålla i sär tio i och tio över. Glömsk är jag också för jag var idag på väg att lämna Höör utan att lämna pojkarnas övernattningsväskan till mor & far, jag glömmer vilken dag det är och jag glömmer saker jag ska göra. Ont har jag utan tvivel nu, igår grät jag så ont jag hade, jag tog till det tunga artelleriet med medicin för att jag skulle kunna somna, jag körde min TENS på hög styrka men inget hjälpte och smärtan är verkligen påtaglig idag också. Så även om jag ler, även om jag ser pigg ut så under ytan är det inte lika glatt och piggt. För mig är det viktigt att jag ändå kan le och se fräsch ut för inget blir bättre av att jag surar och ser sunkig ut. Ja detta är en helt vanlig dagi ett liv med värk och ångest.