Igår var vi på 13 och jobbade på julkänslan. Det var så mysigt! Det var så gott! Det doftade jul i hela huset!
Det är mysigt att baka pepparkakor, att sitta där och välja formar. Mina barn är så härligt olika, Alfred sken som en sol och kunde inte vara stilla så spännande medan Vincent fastnade i sina egna tankar och satt en stund med deg i händerna sen lossnade tankarna och det blev massa pepparkaksdinosaurier. Alfred gjorde det mest bedårande lilla pepparkakshuset, så vingt och skevt har jag nog aldrig sett ett hus.
Viktoria fick klistra ihop husen för jag är inget bra på det där med pepparkakshus men nu när jag har sett hur frun gör så ska jag banne mig våga mig på det här hemma också. Massa gott ska det vara när man ska pynta pepparkakshus.
Oj vad barnen var kreativa. Riktigt härligt att se hur de kämpade och hur kul de hade. Och ja de smakade friskt på garnityren men det är ju faktiskt ett måste.
Vi träffade tomten och tomten tog sig tid att prata med barnen. lyssna på deras berättelser och titta på deras önskelistor. Barnen var väldigt uppspelta över att de hade fått lämna önskelistorna till tomten. Fast ett litet tvivel grodde in sig i Filipens hjärta, han ville säga att han inte trodde att det var tomten men han vågade inte för tänk om tomten blev ledsen då. Åh lille Filipen, lille tänkaren fina gossen som är så vetgirig på att få lära sig.
Det bästa med dagen var ändå att få vara med sin bästa vän. Att få veta att någon annan finns där som man kan få lite närhet av när tankarna och känslorna stormar. Vänskap är vackert!
Första bilden, den på Alfred är ju helt underbar! Glittret i ögonen, glädjen och det förväntansfulla med buset liggandes på vänt precis under ytan. Fina goa affe!
Ja jag gillar den också, tycker att de två bilderna på mina pojkar visar vem de är så himlat tydligt.
<3