Snart är det måndag, igen. Helgen har gått fort och jag hade ett beslut att fatta. 
Tydligen så har jag funderat mycket och snurrat både hit och dit i mina tankar. Du tänker för mycket, sa Kärleken och det har han ju helt rätt i. Du tänker fel, sa en väninna och det har hon helt rätt i.
Så jag lyssnade inåt och tänkte här och nu istället för framåt som min mor påpekade att jag ofta gör annars, tänker framåt istället. Så beslutet är fattat och imorgon går jag återigen på heltidssjukskrivning. Det låter kanske inte så svårt för er, det kanske låter konstigt att det är något jag ska besluta om men min dr ville att jag skulle tänka över helgen på om jag tror att det finns en lösning i att bli helttidssjukskriven och få ett litet kryss i en ruta på sjukintyget – kan inte återgå i tjänst. Framtiden blir oviss men förhoppningsvis så blir livet enklare att leva för att sjukdomen blir hanterbar. Ja ja FK ska säga sitt också och kanske att SKV skakar fram en tjänst som hade fungerat för mig så det betyder inte på något vis att det är ristat i sten att jag och SKV går skilda vägar. Det betyder bara att jag sätter ner min fot och säger, jag klarar inte mer nu jag måste få hjälp. Jag måst få hjälpen att må bra och sluta ignorera min sjukdom. 
Jag bjöd mor & far på eftermiddagskaffe och jag njöt av att bara sitta och prata med mina älskade föräldrar. Vad skulle jag väl göra utan dem?
Jag förstår att ni kanske tycker att jag var väl privat här nu ang. min sjukskrivning men det är bättre att ni läser det här än att ni spånar på vad det är jag funderar över. Jag funderar på hur min framtid kommer att se ut, jag funderar på om jag gör rätt som ger upp om mitt jobb. Jag funderar på om jag ens ska ifrågasätta det min läkare tycker är nödvändigt! Jag funderar på när jag började tycka att jobbet är viktigare än mig själv, viktigare än livet.
Imorgon blir jag helttidssjukskriven för att kämpar mig fram mot det bästa livet som jag och min familj kan ha, ett liv där jag både kan vara arbetande mamma och fru!
Du vet säkert vad som blir bäst för dig…även om det är svåra beslut att fatta. Var rädd om dig. <3
Det är väl kanske det jag inte vågar lita på, att jag vet vad som blir bäst.
Det är sådana gånger jag förbannar beslutet att bosätta oss i Skåne! Jag vill också kunna bjuda mamma o pappa på eftermiddagsfika! Eller kvällsmat mitt i veckan…
Oj, vad vi ska diskutera på våra skogturer nu! 1 i veckan minst, eller?
Allt kommer att bli bra! Jag vågar inte säga när, eller hur, men bra blir det!
Kram ♡
Men om du inte bodde i Skåne hade ju inte vi kunnat ta skogsturer. ?
Kram ?
Jag vet, men längtan blir stor ibland!
Du gör helt rätt beslut. Jag gjorde samma beslut själv för många år sedan. Det var rätt val för mej. Lever med fibromyalgi och har en kotförskjutning i nedre delen av ryggen. Jag får när jag vill besluta mej om ryggoperation/ steloperation men avvaktar det beslutet fast ryggen gör ont. Den övriga värken i kroppen får jag leva med sa min doktor. Vissa dagar är ju som du vet himla jobbiga och andra dagar lite bättre.
Tänk på dej själv nu ett tag framöver. Det kommer att ordna sej.
Tack ?
Kram
Om du lyssnar på din dr och din kropp NU har du hopp om fler yrkesverksamma år. Se på mig som skräckexempel på hur det går när man inte lyssnar…
Se också på mig att det GÅR att hitta andra vägar om man bara vågar lämna den raka asfalterad banan. Så först tar du en tid med bandage och plåster och sen tar du på hjälm, knäskydd och fattar en stadig käpp och ger dig ut på okända marker.
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att ändra det jag kan
Förstånd att inse skillnaden
En plus/minus-lista borde också kunna visa vägen…
?