Månen följde oss hela vägen hem och lös över vårt tak. Då började jag, likt min gamla far, att stämma upp i sång. Denna gången var det tonerna av “Cecilia Lind” som fick ljuda. “och fullmånen lyser som var den av glas”
Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *
Kommentar *
Namn *
E-postadress *
Webbplats
Spara mitt namn, min e-postadress och webbplats i denna webbläsare till nästa gång jag skriver en kommentar.
Δ
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.