Teori och praktik

I teorin är jag skitsnygg. Vita linnebyxor, grå tubtopp, tre olika nyanser beige i ögonskuggan, vit klocka, silverarmband, mitt mörkgråa hjärthalsband, röda läppar och min rosa Thomas Sabo ring.

Men i praktiken blev det så här.

20110805-163917.jpg

20110805-163959.jpg

8 kommentarer

  1. Naw, vad ni är söta! Tack så mkt!

    Det kändes faktiskt bra när jag väl hamnade på kalaset, fick ingen kommentar eller konstig blick. 🙂

    Men vad jag menade med det här inlägget är att det inte blir likadant i verkligheten som det blir i tanken. Jag tror det är för att jag tänker fel, ser en felaktig bild helt enkelt. Jag brukar säga att jag har omvänd anorexia. När jag tänker på mig själv så är det en smal person jag tänker och när jag ser mig själv i spegeln ser jag en smalare version (tror jag iaf) än vad jag är. Är det ngn som känner igen sig eller iaf kan förstå vad jag menar? *s*

    • Jag tror nästan att det var jag som uppfann omvändanorexi 😉 Fast jag har det så att jag ser helt underbart förtjusande vacker ut i det jag tar på mig…tills jag kommer till en spegel *suck*
      Du är jättefin i toppen och byxorna – tuptopp lär nog aldrig komma på denna kroppen igen (är så rädd att den ska falla ner ha ha ha)

  2. Håller med ovanstående. Tycker det var skitsnyggt!

    Vill också ha vita linnebyxor, tycker det är så himla fint men har en fix idé om att jag inte vågar.

  3. Super snyggt bruden!
    Lyssnade på radio under en del av den långa vägen hem, och enligt professor ??
    Så ser vi fel i spegeln när vi tittar på oss själva.Vi ser inte ut så där som vi tror.. Vi tror visst alltid att vi är kortare osv. Vilket förklara att varför dom som har anoreixia tex alltid tror att dom är tjocka . DET är något jag tänker ta fasta på – SPEGELN LJUGER!!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.