Historien sveper förbi

Ute på den Stjernholmska Gården så är det som att tiden har stått still i vissa utrymme. Där finns ett brygghus där Viktorias släktingar har badat i en balja med en öppen eld under, där finns tomma kaninburar, lerkrukor som väntade på att fyllas, utemöbler som väntar på att bäras ut, där finns penslar som står i spannar ja tiden har stått stilla och jag känner hur historien sveper över mig.

Det är så vacker att jag inte kan låta bli att dra fingrarna över, för att känna om historien finns i sakerna eller om jag bara känner kraften av historien. Vilken skatt de har, en gård full med berättelser om svunna tider och släktingar. Underbart!

Det väckte många minnen från min barndom att vara ute på den Stjernholmska Gården. Minnen om Nåthult när vi sprang på gården och klappade katter, lekte och åt smultron längs vägen. Jag fick minnen från tiden som scout och insåg hur kul jag faktiskt tyckte det var med scouterna, att elda är riktigt roligt.

Vägen till gården har jag åkt fler gånger än jag kan räkna till men aldrig ALDRIG att jag vänjer mig vid det vackra som följer vägen. Ljuvligt!