Historien sveper förbi

Ute på den Stjernholmska Gården så är det som att tiden har stått still i vissa utrymme. Där finns ett brygghus där Viktorias släktingar har badat i en balja med en öppen eld under, där finns tomma kaninburar, lerkrukor som väntade på att fyllas, utemöbler som väntar på att bäras ut, där finns penslar som står i spannar ja tiden har stått stilla och jag känner hur historien sveper över mig.DSC_3812DSC_3816 DSC_3818 DSC_3819

Det är så vacker att jag inte kan låta bli att dra fingrarna över, för att känna om historien finns i sakerna eller om jag bara känner kraften av historien. Vilken skatt de har, en gård full med berättelser om svunna tider och släktingar. Underbart!

Det väckte många minnen från min barndom att vara ute på den Stjernholmska Gården. Minnen om Nåthult när vi sprang på gården och klappade katter, lekte och åt smultron längs vägen. Jag fick minnen från tiden som scout och insåg hur kul jag faktiskt tyckte det var med scouterna, att elda är riktigt roligt.

DSC_3824

Vägen till gården har jag åkt fler gånger än jag kan räkna till men aldrig ALDRIG att jag vänjer mig vid det vackra som följer vägen. Ljuvligt!

DSC_3728

3 kommentarer

  1. åhhh, så fint. och vägen…
    och på din kommentar, så vet jag inte om jag vet exakt vem jag är. men jag tänker att jag vet vad jag har för kärna och vem jag vill vara, hur jag är när jag är som bäst.
    mer så.

    kramar till dig
    fina kvinna!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.