Jag går i terapi

Jag går i terapi nu, det gör jag alltid så här års. Varje år, och kommer nog alltid behöva den terapin. Ja givetvis pratar jag om min trädgård, om blommor och grönska. Så hon som sa att hon aldrig skulle ha en rabatt har nu sin trädgård med rabatter och blommor som sin terapi.

Varje morgon går jag ut i trädgården för att se så att blommorna har klarat av natten bra. Jag brukar inte behöva bry mig om minusgrader i mitten av maj men detta året är helt off på så många sätt.

Min farmor pratade alltid med sina blommor, frågade om de hade det bra, om de var törstiga eller så tackade hon dem för att de blommade. Jag är inte riktigt där men jag kan mycket väl stryka handen över blommorna. Lavendeln för dess doft, allium för deras runda form, rosorna för deras skönhet osv. Jag kan inte låta bli att röra vid dem.

• 

• 

Terapi

Det är inget trams att jag kallar min trädgård för min terapi, det är känt sedan länge att vi människor mår väl när vi arbetar med kroppen men framförallt när vi får arbeta med trädgårdsarbete.

Det finns en rehabliteringsträdgård i Alnarp i Skåne. Där pågår forskning kring människors välmående i naturen, utbildning för diverse trädgårdsrelaterade yrken samt NUR. NUR står för Naturunderstödd rehabilitering på landsbygd. Det är Region Skåne som erbjuder människor med stressrelaterad psykisk ohälsa rehabilitering i landsbygdsmiljö. Det finns alltså forskning som visar på att våra stressnivåer minskar när vi är i naturen. Detta fick jag prova på när jag gick på smärtrehab i Simrishamn. Vi hade en dag där vi var på Haven i Gärsnäs och fick lära oss om blommor framförallt hur man tar skott av pelargoner. Det var en helt fantastisk dag som jag njöt så mycket av.

Behöver jag terapi? Ja det behöver jag och jag tror att alla människor behöver terapi på ett eller annat sätt. Jag tror att alla människor borde gå till en psykolog lika regelbundet som man går till en tandläkare. Vi måste värna om själen lika mycket, om inte mer, som vi värnar om kroppen. Jag vet att jag alltid kommer behöva terapi, jag kommer behöva påminnas om att jag inte är min sjukdom även om den styr mig. Jag kommer behöva hjälp med att ta mig ur de gamla vanliga in-nötta spåren som min hjärna hamnar i. Än så länge är trädgården tillräcklig terapi för mig men jag får remiss till en psykolog så fort jag så önskar.

Jag har kvar mina anteckningar från psykologmötena jag hade i Simrishamn och mitt minne är en fantastisk funktion för jag minns nästan allt som vi pratade om. Även det jag pratade om hon den första psykologen som jag gick till i början av 2000-talet. Det handlar egentligen inte om något stort och omvälvande, det handlar om att sunt förnuft och att lära sig bromsa när tankarna skenar oavsett hur de skenar. Som när jag får klåda över att någon har satt både gafflar och knivar i samma fack i bestickkorgen i diskmaskinen, då vet jag att det är dags att ta en stund och sortera tankar. Världen går inte under för att knivar och gafflar står tillsammans, det finns till och med människor som alltid gör så. Jag vet det är helt knasigt att det finns människor som gör så men det finns det. haha

• 

• 

• 

Jag trodde att jag hade mest rosa blommor i trädgården men det är frågan om jag inte har mest lila blommor. Syrénen slår snart ut helt, doften kommer bli fantastisk på altanen. Aklejan verkar inte heller vara långt ifrån att slå ut. Tulpanen går dock åt andra hållet. Min vackra fina mörka tulpan.

• 

• 

Jag förgrodde en dahlia inomhus, jag tror jag var för tidig. Den har växt så otroligt mycket och behöver komma ut. Men jag vet inte om jag vågar sätta ut den. Tänk om det är för kallt så den står och huttrar och dör av kyla.
Vad tror ni? Kan jag sätta ut den eller? Jag borde kanske rent av plantera den i en rabatt? Jag hade ju tänkt att ha den i denna krukan men den börjar kännas för liten. Nä jag får nog allt läsa på lite om dahlior och sen får jag ta med den till terapin.