Jag läste Pias inlägg om våffelfrukost i solen igår och då slog längtan efter sommaren emot mig. Åh vad jag vill ha sol på näsan och svettpärlor i pannan nu! Jag längtar efter sommaren, jag längtar så mycket att jag glömmer bort att njuta av våren. Jag gör så där väldigt ofta, längtar så jag glömmer bort här och nu. Det är inte bra det är typ raka motsatsen till mindfulness. Så idag tog jag kameran och ställde mig mitt i min lilla lilla trädgård. Jag bara lyssnade och plötsligt gick pulsen ner och allt fågelkvitter blev nästan öronbedövande. Jag kände den ljumma vinden mot mitt ansikte och jag kände markens kyla genom mina tunna skor. Det doftade vår, det lät som vår och det kändes som vår.
Tänk så ljuvligt det är med vår, våren då allt börjar vakna till liv och morgnar sig.
Tänk vad jag går miste på när jag bara längtar vidare.
Koltrasten satt högt upp i trädet mittemot vårt hus och han sjöng så vackert. Samma truddelutt om och om igen, minnena av farmor och farfar sköljde över mig.
Gräsmattan är full av de små vackra vita blommorna som sträcker på sig och säger hej när jag kommer ut.
Hej, här är jag. Ser du mig? Jag är alldeles perfekt formad för att kunna visa dig att våren är här.
Pionen har vaknat till liv och sträcker sig uppåt som om den försöker fånga solen.
Tänk om jag får se en blomma på pionen i år.
Grannens syren står i knopp och snart kommer hela min altan sjuda av doften av härliga lila syrener.
Om bara några veckor kan jag plocka några kvistar och sätta in i ett gammalt mått och mötas av denna fantastiska doft i köket.
Hur kan jag glömma att njuta av våren?
Så fin bilden på skatan blev! Ser den som en tavla!
Ja , givetvis är alla bilderna fina, men skatan fastnade jag för! Kan se den på en vägg!
Åh tack så mycket!