Nu är det en ny, prövande tid. Som en del av er redan vet så bor nu H hos oss på heltid pga omständigheter som ej ska diskuteras här. Det kommer bli en jobbig tid för oss alla ett tag framöver. För att tala klarspråk så blir han fruktansvärd när den sker en stor förändring i hans liv. Vilket så klart är fullt förståeligt. Dock inte desto mindre jobbigare för oss alla, inklusive honom själv. Ena dagen är det solsken, skratt och lek. Nästa dag är det åskmoln, skrik och bråk. Det kan också ändras på mindre än en minut. Men det är en period vi kommer ta oss igenom. Och förhoppningsvis blir det bra på andra sidan.
H har nu börjat andra klass och L går sista året på förskola. Hur gick detta till? Jag hinner inte riktigt med när tiden går. Är det verkligen 6 år sedan jag var gravid och led alla helvetes kval av foglossningen från helvetet? Här hemma har det blivit en liten extra skola. H tränar alfabetet och lär sig att läsa. L, likt sin mor tycker det är fruktansvärt taskigt att H får gå i skolan men inte han. Så nu tränar han också! Alfabetet kan han nu utantill. Han tränar på att både läsa och skriva. Han är så vansinnigt lättlärd. Men det är ju jag också. H får kämpa desto mer. Men oftast kämpar han på bra. Alfabetet sitter inte riktigt än. Vilket också gör det svårare för honom att läsa. Men vi läser 3-4 meningar om dagen och det går bättre och bättre. Så det är bara en tidsfråga innan det sitter! Hur gick nu detta till? Inte nog med att dom blivit stora, men dom har nu blivit så pass stora så det ska läsas och skrivas! Jag kan inte förstå var all tid tag vägen. Är det verkligen 365 dagar på ett vanligt år?
Själv kämpar jag på med ytterligare en termin där jag läser upp betygen. Denna termin har jag verkligen överträffat mig själv. Jag fortsätter med svenska 2. Men utöver det läser jag nu historia, biologi och programmering. Självklart jobbar jag och sköter den mesta markservicen här hemma. Jag begriper inte riktigt hur jag orkar med detta. Men för stunden gör jag nog det. Jag jobbar ju inte så många timmar i veckan så än så länge går det an. Och på tal om det så är det dags för mig att sticka iväg och jobba!
Var rädda om varandra, drick massa kaffe och njut av sommarens sista strålar!
