För ett tag sedan fick jag en idé om att jag skulle lägga in saltgurkor/smörgåsgurkor/ättiksgurkor. Både mor och farmor la in gurkor när jag var liten. Det är ju så härligt med egen inlagd gurka. Smaken är ju, som med det mesta man gör själv, mycket godare än köpegurka.
I farmors gamla (favorit)receptbok fann jag det recept jag (och min far) tror är det farmor använde.
Jag älskar denna boken! Recepten är helt fantastiska och andas av farmors kökshistoria. Älskar’n!
Kära föräldraskapet har, som vanligt, hjälpt mig. Modern min kom med ett Höganäs kurs efter mormor och fadern min kom idag med vinbärslöv dock från röda vinbär men dock löv!
Tillika hittade jag en gammal linnehandduk efter farmor i mitt linneskåp så givetvis fick den vara med här.
Så nu står dom där i mitt kök, gurkor enligt farmors recept i ett krus efter mormor.
Det doftar barndom i mitt kök!
Hur huslig och rekorderlig kan man bli egentligen? Kan man få kalla dig för ett rekorderligt fruntimmer ;-)?
Underbart. Det är viktigt att inte bara tänka nytt och modernt utan även ta till vara på allt som var förr.