Vi har en 1.60 säng. Mysigt och lagom stort tyckte vi. Hmpf vi?! Ja mysigt kan det väl vara ett litet tag men stor är inte ett ord som jag associerar med vår säng. Jag har inte mer sovutrymme nu än när vi sov i 90 sängen. Det beror inte på barnen och vi har inte blivit några spärrballonger (jag var ju det redan innan *s*) utan det beror på en enda sak A N T E. Jag tror aldrig jag har varit med om någon människa (barn ja) som kan bre’ sig så som han kan, helt omedveten om det. Om vi så hade haft en 2.40 säng så är jag övertygad om att han fortfarande hade brett ut sig över hela. *s*
Hur sover ni?
Hahahaha! Jag som tänkte gå ner från 180 till 160 😀 Har samma tendens här hemma iofs… Och det går i arv.. Sonen har kommit in på morgonen ett par dagar, när mannen gått till jobbet och somnat om, men som han sprallar rundor. Blir tokig! Men rätt mysigt ändå 🙂
Vi har 180 säng och vi håller oss på varsin 90 madrass. Jag utnyttjar ca 15 cm av min. Men försöker bre ut mig ordentligt. Fått skäll för att jag alltid ligger på högersidan. Rör mig inte under natten heller. Inte bra när man som jag har en tendens att stelna.
*harkel* jag tror inte Fröken Emma ska gny sååå mkt 😉 Jag vill minnas en viss fröken som ALLTID skulle ligga kloss intill… En fröken som hittade mig trots en jäääättestor säng när vi delade rum i Sthlm 😉
*harkel igen – för nu får jag väl på nosen*
Vi har en 180-säng och det kändes gigantiskt. När liten Prinsunge och senare liten Solunge låg mellan oss kändes den dock som 120… 😉
Och Ante är som Prinsungen och Solungen tillsammans. 🙂
Visst var det så men sen träffade jag en som är sju resor värre. Haha