Sedan vi gick över till Telia-TV igen så har vi Telias playkanal, lysande uppfinning! Jag kan titta på program som jag missat, jag styr inte min vecka enligt vad som går på TV eller när det går. Det senaste som jag har upptäckt (ja jag är väl sist som vanligt) är Gympaläraren alla skolor borde ha en Kalle! En Kalle som ser alla de där barnen och ungdomarna som inte passar in i mallen som samhället har valt. Jag är inte så glad för den här mallen som valts av samhället. En mall där alla ska kunna lära sig på samma sätt, en mall där alla ska kunna orientera, en mall där alla ska orka vara social en hel dag. Nä vi borde hitta en skolgång som är mer flexible så att alla barn och alla ungdomar får samma möjlighet. På Skatteverket fick jag gå en tredagarskurs för att lära mig hur man lär ut och att det finns olika lärstilar men det känns som att det missas helt i skolan. Nu menar jag inte lärarna för jag tror att de flesta lärarna gör sitt bästa men de är hårt hållna av rektorer men framförallt läroplanen. En läroplan som säger Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära samtidigt ställer den höga krav på vad varje ämne ska innehålla och vad varje elev ska klara av för att få godkänt. Jag förstår verkligen att man måste ha en läroplan, jag förstår verkligen att man måste ha krav i varje ämne men jag förstår inte varför det ska vara så himla strikt och gammeldags. I Gympaläraren är det ju förstås gymnastik som står i fokus men det går ju över alla ämne, man måste hitta ett sätt där alla barnen/ungdomarna får ut lika mycket av lektionen! Jag tycker inte om att se att lärare ger upp på elever, jag tycker inte om att se elever bli ledsna så det gömmer sig, jag tycker inte om att höra att elever har ångest för skolan är för hård och jag tycker verkligen inte om att se att föräldrars delaktighet saknas! (ja i programmet kan det vara för att de inte vill ha den vinklingen men om jag tittar i samhället i stort så ser jag det genomgående för att föräldrar jobbar ihjäl sig).
Jag vill ha fler skolor, färre elever per klass och jag vill ha en Kalle på varje skola! Jag vill ha bättre språk på skolgården, jag vill ha respekt i skolan och jag vill att föräldrar ska bete sig bättre! När ett barn på 10-12 år skriker din jävla fitta så kommer det inte från skolan för det är ett språkbruk som kommer hemifrån! Ja till viss del är det också så att man tar till sig ett språk som inte är okej hemma men som kompisar använder men det handlar ändå om föräldraansvar. Jag visste att jag inte fick svära men när jag gick på högstadiet så började jag så smått göra det för tja alla andra gjorde det men jag visste att det inte var okej så jag tänkte mig alltid för när jag sa det. Hade mina föräldrar tillåtit att jag hade svurit som barn så hade steget inte varit så långt till din jävla fitta men eftersom mina föräldrar var på mig hela tiden att jag skulle ha ett bra språk så var ett fan ett stort steg för mig. Handlar det då om att man inte ska svära? Nej det handlar om respekt! Att svära är inte så farligt i sig men när det blir ett sätt att uttrycka sig så blir det respektlöst särskilt när man lägger till skällsord. Jag skulle ju aldrig få för mig att svära till en kund, jag svär fortfarande inte i mina föräldrars närvaro så varför i hela friden behöver jag då svära i andra sammanhang? Det handlar inte om ordförråd som diskussionen alltid var när jag var ung, för mig handlar det om att det är otrevliga ord och det känns respektlöst. Det handlar om hur orden är laddade och hur känslan av det man sagt blir. Prova själva t.ex. hur ofta säger man inte din lill busunge till barnen? Prova lägga till en svordom t.ex. din jävla lilla busunge känns inte alls på samma sätt när man säger det. Jag kan säga det på båda sätten med ett leende på läpparna men svordomen förändrar det. Jag är en in-your-face-förälder dvs. när jag ser eller hör något på skolgården (ja eller var som helst faktiskt) så säger jag till. Inte så att jag sportar över hela skolgården men är jag i närheten så säger jag till oavsett om det är mitt eller ditt barn. Jag hoppas innerligt att andra föräldrar säger till mina barn också! Vi måste införa respekten igen och det gör vi genom att respektera barnen, respektera att de är olika och sätta gränser, mallar, ramar utifrån deras möjlighet. Jag säger inte till barnet som är utåtagerande när han svär för jag vet att det är ett sätt för honom att vara utåtagerande utan att slåss, jag respekterar honom och hans möjlighet att styra sin vardag. Vi måste se alla barn och alla ungdomar för vi har inte råd med att fler barn och ungdomar far illa och växer upp med ångest eller ilska som en konstant följeslagare. Vi har inte råd med fler skolmassaker! Vi har inte råd med fler ärrade ungdomar som inte har sett någon annan utväg än att skära sig själv! Vi har inte råd att låta vår framtid må så här dåligt!
Vi behöver en Kalle i varje skola!
(bilden kommer från SVTs pressrum)
Senaste kommentarer