Jag fixar inte det här

Så var det måndag igen, helgen har gått snabbt men jag har hunnit slappna av. Ja så var jag på väg att skriva i ett sms. Jag är helt förvirrad av det här med att vara hemma. Det visar iofs bara hur stressad jag är/har varit. Jag skiljer ut mina dagar från vad jag gör, igår tog jag ett bad och la en ansiktsmask vilket jag normalt bara hinner med på helger. Alltså är det måndag. Jag känner mig utsövd idag vilket jag aldrig gör mitt i veckan annars. Alltså är det måndag.
Det är ett skumt beteende det här med att längta sig framåt och inte stanna upp och njuta av nuet.
På måndagmorgon säger man, jag önskar att det fortfarande var söndag men på måndageftermiddag har orden ändrats till bara fyra dagar kvar sen är det helg igen Denna otroliga längtan framåt. Nu låter det som att många människor tycker det är jobbigt när snön faller och det blir kallt, de vill ju ha vår nu. Det är bara januari det är meningen att det ska vara kallt för det är vinter. När så våren kommer längtas det till sommaren. Vi längtar hela tiden uppåt, utåt, framåt och vidare, vi borde stanna upp och se vad vi har just nu och glädjas för det, morgondagen vet vi inget om varken om den innehåller det vi vill eller ej.
Nu försöker jag nä jag behöver inte längta vidare till nästa dag, nästa helg för jag är ledig i många dagar nu. Ledig till att skapa mina dagar på bästa sätt. Ledig nog att skapa mina dagar så jag minns vilken dag det är utan att hänga upp det på vad jag gjorde på dagen, ledig till att bromsa ner tempot och vara närvarande.

Jag ska springa mer, igår blev det knappt en km.

Jag ska ta hand om mig mer, ansiktsmask och bad efter yogan och joggningen var helt rätt.

Men mest av allt ska jag vara mamma och fokusera på pojkarna efter förskola och skola. Inget dåligt mammasamvete för att tiden är knapp! Inget mer jäktande och stressande på morgonen för vi behöver inte stiga upp i ottan. Härligt!