Jag längtar tillbaka, tillbaka till tiden då jag fotograferade och bloggade flitigt. Jag vet inte vad som hände men plötsligt tog det bara slut, orden fanns inte och kreativiteten med fotona fanns inte heller.
Jag hinner inte med något längre, känns det som. Men visst gör jag saker, visst är jag kreativ det är bara det att det har förändrats så otroligt. Nu handlar kreativiteten om att hitta på roliga och bra innebandyträningar för Alfreds lag. Kreativiteten handlar extremt mycket om att komma på maträtter som hela familjen äter, som är nyttiga, som är snabblagade och som fyllda av näring till två växande grabbar som äter som lejon.
Jag längtar tillbaka till tiden då jag gjorde saker bara för mitt egna nöjes skull.
Som en promenad i skogen en förmiddag, ett stopp vid sjön på vägen hem från jobbet eller en dag i skogen med en god vän. Men från måndag till torsdag handlar mina dagar om att överleva, barnens aktiviteter tar all tid och jag är helt slut när kvällsmaten är intagen. Helgerna går åt till att återhämta mig, städa, tvätta och förbereda för veckan. Något känns otroligt snett i mitt liv just nu, som om jag lånar tid av morgondagen innan ens halva dagen har gått.
Jag behöver tid för mig, tid till att andas och hitta tillbaka till den jag var. Jag längtar tillbaka till då när jag inte gick någonstans utan kameran, till då när jag försvann i Photoshops underbara (och ibland himla irriterande) värld.
Jag längtar tillbaka till då när jag tog en fika ute, gjorde en utflykt, tog en lunch på stan. Jag längtar tillbaka till då när jag var mer glad, hade mer ork och hann med mina vänner och mig själv.
Jag längtar tillbaka och en dag, snart förhoppningsvis, ska jag hitta tillbaka igen!
Senaste kommentarer