Med rosiga kinder

Jag finner mig själv oftare och oftare stå med fingrarna i jorden, jag mår så väl när jag få hålla på med jord. Det är något helande med att plantera och rå om växter. Jag har grävt upp min pion som var alldeles för långt ner i jorden, jag har planterat en annan pion som jag köpte på Lidl igår, planterat ut en hortensia i trädgården och planterade ut gamla lökar i rabatten. Sen passade jag även på att sätta lite slanggurksfrö och plocksalladsfrö för det är lyx att kunna gå ut i trädgården och hämta sånt. Fast nu när jag har satt både gurka och plocksallad så måste ju det där växthuset bli verklighet. hehe

Vi pausade i planterandet och tog en fika, det är ju ett måste när man håller på i trädgården. Barnen hade fått göra chokladbollar innan så fikan var lite extra god tyckte de. Tänk att tiden är här igen då man kan sitta ute i solen och fika utan tjocka jackor och vantar.
Ni kommer bli överrösta med foto på blommor här inne nu för nu kommer det ju bara explodera i naturen. Visserligen så skulle det väl komma ett bakslag i vädret till helgen men det gör inte så mycket för det går åt rätt håll nu så är det ju bara.

Ni vet vitsippan jag hittade igår, idag tog jag och barnen en promenad för att se om andra hade gjort den sällskap. Barnen var visserligen mer intresserad av att kasta kottar i bäcken men vi fick en härlig liten runda iaf.

Så härligt att höra bäcken porla, fåglarna kvittra och barnen skratta. Det får mig att tänka på mina barndomsdagar hos farmor & farfar där vi sprang till bäcken med barkbåtar som farfar hade gjort till oss.

Videkissarna bunkrade vi ett tag och barnen klappade de och förvånades över hur mjuka de var. Jag funderade mest på vad videkissarna blir sen, blir de till blad eller är de bara frökapslar som trillar av? Jag får nog läsa på lite om vår svenska fauna.

En lagom liten runda som vi alla fick vila efter, det blir ju så när man har snor i mest hela skallen. Friskluft gör gott både i snoriga näsor, värkande små huvud och trötta mammor.