Idag insåg jag hur sällan jag säger att jag är tacksam. Jag är tacksam för mitt liv, för vad jag har i mitt liv och för allt jag får vara med om. Jag är otroligt tacksam!
Idag blev vi påkörda tack och lov blev det bara plåtskador. Tur i oturen var att pojkarna inte var med i bilen och att det “bara” gick i 40 km/h. Jag känner att jag har blivit en erfarenhet rikare men det är en erfarenhet jag kunde varit utan. Måtte jag aldrig behöva uppleva en krock i högre hastighet! Jag rekommenderar å det starkaste att ni inte provar på det där med att krocka, man hinner tänka mycket innan smällen kommer. Har ni varit med om det? Hur upplevde ni det?
Nåja det viktigaste är att vi alla inblandade mår bra. Det finns företag som inte gör annat än säljer bildelar och de ska ju också få ihop sin verksamhet, nästan så det är samhällsnytta vi gjort idag. Haha
Nä nu ska jag pussa på barnen, krypa ner bredvid Kärleken och tacka min lyckliga stjärna för varje dag som jag får på denna jord.
Men fy, va hemskt. Tur att det gick bra! Har också varit med om en smäll i låg fart. Men det var hemskt ändå. Visst är det konstigt och lite dumt att det behövs nåt liknande för att man ska känna den där tacksamheten. Vi borde bli bättre på det. Kram
Jag brukar tack för att jag har mina pojkar, Kärleken, hemmet osv för mig själv varje kväll innan jag somnar men jag är dålig på att säga det högt så att andra vet att jag uppskattar de.
Det borde verkligen inte behövas en olycka (stor eller liten) för att jag ska komma på det.
Kram
Usch för att bli påkörd, man hinner som sagt tänka många saker innan man får klart för sig hur det gick.
Kram på dig!