Om Sid hade bloggat

Hej! Mitt namn är Sid och jag är en största hunden i mitt hem. Jag är 8 år gammal, en mix av papillon, yorkshireterrier och chihuahua. Född i en storstad i Småland men bor nu i en liten skånsk by. Jag bor tillsammans med min lillebrorsa som är 6 år gammal och en pain in my ass. Lillbrorsan är en liten skit, inte lika snygga som mig och allmänt dryg.

Idag ska jag berätta för er hur jag motionerar min matte. Min matte heter Emma, är 46 år gammal, ganska snäll men rätt tråkig för hon pallar inte med att ha dragkamp med mig hela dagarna. Ja och dessutom så har hon en tråkig egenskap till för hon lämnar mig för att gå till något som heter jobb. Jag fattar inte vad det där jobb har som inte jag har. Ibland funderar jag på om hon har en annan hund, ja förutom lillbrorsan då då, men hon luktar sällan hund när hon kommer hem.

Vaxsjön

Torsdagen började med att matte var trött, som vanligt, men hon väckte mig och brorsan tidigt ändå. Vi gick vår vanliga runda runt ankedammen, alltid kul att läsa alla sms som andra har lämnat till mig. Jag skickar en hel del sms tillbaka. För er som inte vet vad sms är så kan jag berätta att det är små korta meddelande som man lämnar på olika ställe t.ex. buskar, lyktstolpar, höga gräs osv. Himla smidigt sätt att lämna meddelande fast man får vara lite försiktig för man vet ju aldrig vem som svarar.

Efter frukosten så övertalade jag matte att hon behövde vallas lite, en långpromenad behövdes. Döm om min förvåning då hon sa “okej men då blir det inte den vanliga rundan”. Den gamle tanten har fortfarande lite kraft kvar i sig. Ja alltså hon har tränat två dagar i veckan så en blir ju förvånad över att hon fortfarande vill och kan röra sig.

Jag blev så glad när jag insåg att vi skulle till Vaxsjön. Där brukar vara riktigt bra sms att läsa och ibland är sms inte ens från andra hundar utan från de djuren som inte har en matte, vilddjuren. Coolt!

Vem fick jobba?

I början fick jag berätta att jag läste sms för matte verkade inte fatta hur många där var att läsa. Brorsan började nästan gnälla direkt vi hade kommit ur bilen. Han måste lära sig att chilla lite och ha tålamod till att läsa sms och inte bara svara direkt med “jag var här”. Så himla lat alltså och ointresserad av andras liv. Vi är så olika, jag är glad att jag är den smarta i vår familj.

Eftersom matte stannar och fotar mest hela tiden är jag tvungen att bokstavligen dra henne runt. Hon fattar inte hur mycket jag har att göra när vi går här. Rappa på nu då! Både hon och brorsan drar benen efter sig. När de väl sen har kommit upp i en bra takt så kommer det alltid ett långt sms att svara på, det slår aldrig fel. Det är inte så enkelt att vara hund som vissa katter tror.

Vackert

Det är ju vackert runt Vaxsjön så jag kan inte klandra matte för att hon fotar men det är så tråkigt att bara vänta. I torsdags hade vi dock en ryslig tur för en annan lurvig hund hade den snällaste hussen, vi fick godis av honom. Matte brukar säga att vi inte får ta emot godis av främlingar men denna främlingen fick vi göra det av, tror att matte inte såg vad han gjorde eller så kanske hon kände hussen så att han inte var en främling. Who knows, and who cares? Vi fick godis!

Jag vet inte vem av oss som gillar träd mest, jag eller matte. Lillbrorsan gör i princip inget annat än springer i vägen för mig, gnäller och tror att han kan bestämma var vi ska gå. Ha! Det kan ju han tror, han vågar ju inte ens lämna mattes sida. Han tror att han är så tuff, skriker och gapar så fort vi träffar en annan hund. Som om någon skulle bli rädd ens, det enda som händer är att alla suckar åt honom och att matte blir sur på honom. Han är så pinsam!

Vi tog oss runt

Jag lyckades att dra runt matte och brorsan till slut. Jag drog lite extra när vi gick igenom granskogen för där bor massa myror och myror gillar jag inte. Myror är små lömska saker som gärna kryper upp i min vackra och lurviga päls. Jag fattar ju att de vill vara hos mig, jag är ju fantastisk, men jag vill inte ha den sortens uppmärksamhet.

Men nu är det dags att se till så att jag kommer ut på min morgonrunda, ska försöka slita matte från sitt morgonkaffe. Det är en stor utmaning för hon gillar verkligen sitt morgonkaffe. Denna veckan har jag mina småhussar hos mig också, det är kul för de gillar bollar och dragkamp precis som mig.

Så nu hoppar vi igång veckan!

Puss & klapp
Sid the dog

2 kommentarer

  1. Haha, åh vilket underbart inlägg! Vår hund gillar inte heller myror, han går och viftar med tassarna för att skaka av sig dem.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.