Trångt men gott ja det är så jag brukar förklara mitt hem för de som inte sett det. Här är trångt för att vi valt att flytta ner sängen men här är gott för det passar vårt liv. Ju äldre jag blir ju tydligare blir det för mig. Jag vill ha mitt hem så det passar oss! Ett hem som är anpassat för vår vardag, inte för dagarna då vi har kalas eller vänner över. 
Vårt vardagsrum tappade hälften av sin storlek när vi flyttade ner sängen. Att ha sängen nere, till viss del avskärmad av bokhylla, har gjort stor skillnad för mig. Att inte behöva gå i trappan varje dag, varje morgon är att slippa ett värkmoment. Nu har jag visserligen inte lika stor värk längre som jag hade innan jag slutade på Skatteverket men de dagar som värken håller på att knäcka mig ja då är det så skönt att slippa kriga med trappan.
Mitt hem är min borg
Det säger jag ofta och jag menar det. Det är i hemmet som jag återhämtar mig, släpper loss axlarna och inte ständigt behöver tänka på att se glad ut. Det är i mitt hem som jag kan säga vad jag vill utan att bli dömd. Det är i mitt hem som jag känner mig alldeles lugn och trygg. Särskilt när det är städa. haha
Ibland drömmer jag om ett större hus. Ett hus med en källare där grabbarna grus kommer häng tillsammans med sina vänner istället för att ränna runt på byn. Ett större hus med en större trädgård. En trädgård där Sid kan ta ut sig fullständigt och jag kan ha fler odlingslådor. Det är en fin dröm men den är inte verklig. Jag är inte beredd på att betala de priser som husen i Höör går för och jag är inte beredd på att flytta från Höör, knappt ens området.
Jag inser också att huruvida grabbarna grus och deras vänner kommer vilja hänga här handlar inte om storleken på vårt hem utan på känslan i hemmet. Kanske flyttar vi en dag, kanske flyttar vi inte men känslan i vårt hem kommer alltid vara densamma. Våra barn och deras vänner ska alltid känna att de kan komma hem till oss, oavsett vilket skick de är i. Hemmet är tryggheten som man alltid får komma till. Ja sen kommer vi givetvis inte acceptera allt, det är en helt annan diskussion, men rädsla för att komma hem (kanske full eller efter att man råkat i slagsmål eller vad det nu kan vara) ska aldrig finnas!
Nu har min mini-tonåring vaknat (Vincent) och snart kommer de andra 50% hem från innebandyskolan. Det är lördag och vi ska njuta av dagen! I vårt hem som är trångt men gott!
Senaste kommentarer