Sist jag fick Amelia var där en artikel som jag drog mig för att läsa. Jag visste att artikeln skulle göra ont ända in i benmärgen. Jag stålsatte mig och började läsa, jag kom inte långt innan smärtan kom. ”Du måste ha andra skor. Har du inte sagt till mamma att du behöver andra skor?” Tänk att en sådan enkel kommentar från en (säkert välmenande) förskollärare kan göra så ont i ett litet barn. Det är verkligen inte ett rättvist samhälle vi lever i. Jag menar inte att alla ska ha samma tillgångar men det borde finnas en minimigräns på vad man får/kan ha. Det kan inte vara meningen att ett barn ska behöva undanhålla för sina föräldrar att det behövs ngt så enkelt som ett par vinterskor. Det är inte rättvist att ett barn ska behöva lida för de vuxnas problem.
Vi hade inte det fett när jag var liten. Vi gjorde endagsutflykter i Skåne med picnic istället för skidsemestrar och utlandssemestrar. Jag ärvde mina systrars och kusiners kläder. Vi handlade kläder på outletsbutiker (det hette inte så men kontentan var billiga kläder) . Mor syltade, saftade och bakade allt vi hade, köbemad (köpemat för er som inte talar skånska) var inte att tala om. Men jag tror inte att mina föräldrar någonsin har behövt bege sig till en välgörenhetsorganisation för att få mat eller kläder till oss. Att dom har haft svåra stunder där dom snurrat på varenda krona och trollat med knäna det vet jag om och jag förundras över vilken fin uppväxt dom har lyckats ge oss.
Ta mig inte fel, jag är evigt tacksam för min uppväxt för jag har sett det mesta i Skåne och jag har haft förmånen att få växa upp när min farmor, farfar, mormor & morfar samt att få växa upp på en gård. Jag har haft en underbar uppväxt som är få förunnat men inte lika materiell som många av mina vänners barndomar varit. Jag har aldrig heller känt att jag inte har fått de kläder/saker som jag har behövt. Att jag har gnällt över kläder/saker som jag inte har fått har berott mer på att man inte kan ge allt till barn än att mor och far inte hade råd att ge oss allt. Vilken 7-årig flicka vill inte ha alla Barbiedockorna istället för Sandydockorna (visst hette dom väl Sandy?)? Vilken tonåring vill inte ha fri tillgång till alla kläder man kan se? Men jag har fått vad jag har behövt och mer där till. Tack mor och far för min uppfostran, uppväxt och er kärlek!
Jahaja nu kom jag bort från det jag skulle skrivit. Lätt hänt. *s* Vad jag ville skriva om är att det inte är så lätt när man vill hjälpa till. Det är inte så lätt att hitta den där familjen som är i behov av hjälpen, inte lätt att ta emot hjälpen när den kommer kan jag tänka mig. Det är inte heller så lätt att hitta en organisation som verkligen hjälper de riktigt hårt utsatta, bottnar väl återigen i svårigheten att hitta de som verkligen behöver hjälpen. Det är alldeles för mycket mörkertal i Sverige, på alla område. Det finns gott om fina organisationer som samlar in kläder och säljer dom för en billig peng så de som inte har så gott om pengar kan handla bra kläder ändå. Men dom som får välja mellan att betala hyran eller köpa mat? Dom har ju inte pengar till att köpa kläder, spelar ingen roll hur billiga kläderna är för det finns inte pengar helt enkelt.
Det finns många fina organisationer som samlar in kläder och skickar kläderna till tredje världen där de verkligen också är i behov.
Men vad jag slås över är att det inte finns organisationer som samlar in kläder och ger till behövande i Sverige, barnfamiljer tänker jag på. Det finns härbärge som samlar in kläder och skänker till de bostadslösa och det är otroligt fint och viktigt. Men alla de som behöver kläder till sina småbarn? Vart går dom någonstans för att få hjälp? Socialkontoren hjälper dom inte mer än vad som är normen för just en sådan familj. Så om barnet växer snabbare eller skorna var dyrare så *rycker på axlarna* vad händer då?
Jag har två stora pappkassar med barnkläder från storlek 50/56 upp till 80/86 som jag vill skänka. Men jag hittar ingen som vill ta emot kassarna för att skänka vidare, sälja vidare men inte skänka vidare. Fattigdom finns i hela Sverige så varför finns de organisationerna som skänker vidare kläder endast i Stockholm och Göteborg? Året är 2011, fattigdomen växer men synligheten och förståelsen för fattigdomen minskar. För mig är det en svart och skrämmande tanke!
Snälla, hjälp mig hjälpa! Har ni kunskap, tips eller idéer om att skänka kläder som skänks vidare så får ni gärna maila mig! emschen@emschen.se
Har nu fått reda på att de hette Cindy och Sandy. Kul när folk hänger upp sig på det viktiga i texten. 😉
Ha ha ha… jag hade nog inte kommenterat det kära syster om du inte skrivit som du gjort inom ( )
Jag har en massa vuxenkläder som jag vill ska komma till behövande – INTE säljas. Det enda jag hittat är Hoppets Stjärna som gör “klädpaket” och lämnar till behövande i Baltikum. Förvisso behjärtansvärt att de hjälper även vuxna/pensionärer men varför kan man inte hjälpa här hemma??
Det borde finnas någon form av bytardag där barnfamiljer som har det eländigt kan gå och byta ett par skor 23 till stövlar 25! Barn växer ju så fruktansvärt fort ibland så en hel del hinner varken slitas eller tvättas sönder. Toppen att bara kunna gå in och byta till en bättre passande storlek 😀
Kom att tänka på kvinnohusen – försök få kontakt med dem. Där kan ju kvinnor (med barn) söka skydd och jag betvivlar att man hunnit packa särskilt mkt till barnen om man flyr i panik.
Tänkvärt inlägg, verkligen. Min enda inkomst för tillfället är CSN, ca 8000 kronor i månaden, vilket jag har för mig är ett par tusenlappar under existensminimum och visst, jag gnäller över det ibland och längtar något otroligt efter att börja jobba. Men jag har en sambo som jobbar, han tjänar inga större summor men ändå. Vi kan äta ute ibland, ha fina kläder, betala räkningar… Tänk då alla ensamstående som kanske lever på just existensminimum, och dessutom har ett par, tre barn att försörja. Vilken hemsk känsla det måste vara att inte kunna köpa vinterskor till sitt barn. Det är verkligen hur bra som helst att du vill skänka kläderna.
Väldigt tänkvärt!
Jag har tänkt på just det du skriver om ofta, jag har ju oxå en hel del kläder som kan skänkas, samlar de i säckar och kassar men sen då? jo de hamnar i källarn. Ringde till erikshjälpen en gång men de tog emot vissa dagar vilket gjorde att vi inte tog tag i det igen.
Jag önskar man kunde få en familj som man vet får nytta av kläderna, en familj som jag skänker till när barnen växt ur dem.. JAG VET att de familjerna finns och det borde ju inte vara så svårt socialen borde ha massor med familjer som är i stort behov ex men det är inte så enkelt.
Jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa nåt barn på det viset eftersom jag såväl vet hur det är att inte ha råd till en vinterjacka och mkt annat… min mamma var ensamstående med 3 barn och en inte alltför fet lön, hon jobbade jämt men pengarna räckte sällan 🙁
Jag jobbar dessutom på förskola och stöter titt som tätt på barn som skulle behöva..och jag tänker då på de fina skorna och kläderna jag har hemma i just rätt storlek, men nej det funkar ju inte heller ..
Det är toppen att skänka till de barn som har det svårt i andra länder, men det finns många barn i vårt avlånga land som inte heller har varma skor om vintern!
Du bor ju i en större stad än vad jag gör så kanske att du kan skänka via Svenska Kyrkan.
Jag fick förresten svar från Kvinnojouren och dom tar gärna emot kläder. Man fick kontakta den Kvinnojouren man ville skänka till för att höra om där fanns ett behov hos just den Kvinnojouren. Så nu ska jag “bara” hitta närmsta Kvinnojour och kontakta dom.