En ynnest

Det är självklart för mig att ha vänner, att ha många att umgås med. Jag har alltid varit extremt social men så är det ju faktiskt inte för alla. Många, väldigt många, vänner försvann naturligt när jag träffade Kärleken. Det är inte för att de inte gillade Kärleken, det är inte för att jag inte behövde de längre men det bli lätt så när man hamnar i ett förhållande. Jag var trött på att festa redan innan jag träffade Kärleken men följde ändå med på festerna för jag kände inte för att sitta hemma en kväll. Vissa vänner var inte på samma ställe i sitt liv som jag var, jag var trots allt nästan alltid äldst både till åldern mätt och till mognaden (inte för att jag var supermogen men på något sätt märktes åldersskillnaden), en del vänner kunde bara träffas på sena kvällar och vissa bara på helger men då ville ju jag hellre umgås med Kärleken. 
Jag har alltid sett snett på tjejer som slutar umgås med sina vänner för att de hittar en pojkvän men på sätt och vis kan jag förstå de nu. Jag slutade umgås med vissa men höll kontakten med vissa och andra har jag tagit upp kontakten med nu många år senare. Jag tror det är viktigt att man inte dömer varken sig själv eller andra för att vänskapen går in i en paus. Vänner finns kvar även om det har gått något år för annars är det inte vänner utan en tillfällig vänskap som var tidsbegränsad. Inget dåligt med sådan vänskap heller, den är bara annorlunda.

Nu har vi vänner som blev nya vänner för 4 år sedan och andra som har funnits i mitt liv typ alltid som nu har blivit våra vänner. Det här med vänskap är fascinerande och fantastiskt.

Tänk att vi igår hade två familjer här, två familjer som är våra vänner. Vi kan skratta, vi kan vara allvarliga och vi kan gråta i varandras sällskap (nja det kanske mest är vi kvinnor som står för gråtandet men vi är tre känsliga själar). Det är en ynnest att ha denna vänskapen och att kunna lära våra barn att vänner är fint och det ska man vårda.

Tack Viktoria med familj, tack Frida med familj för att vi får kalla er för våra vänner!

Viktoria hade med sig goda krustader fyllda med svampstuvning och räkröra. Tyvärr så kom jag inte ihåg att fotografera förrän nästan allt var uppätit.
Viktoria hade med sig goda krustader fyllda med svampstuvning och räkröra. Tyvärr så kom jag inte ihåg att fotografera förrän nästan allt var uppätit.
Frida hade med sig tre pajer, köttfärspaj, ost och skinkpaj och en fantastisk svamppaj. Kärleken min hade gjort lasagne.
Frida hade med sig tre pajer, köttfärspaj, ost och skinkpaj och en fantastisk svamppaj. Kärleken min hade gjort lasagne.
Vi åt tills vi nästan sprack, sen flyttade vi till soffan och åt lite till. haha
Vi åt tills vi nästan sprack, sen flyttade vi till soffan och åt lite till. haha
Barnen var glada för lyckan är stor att ha två stora barn att se upp till. Isak och Maja är viktiga för barnen.
Barnen var glada för lyckan är stor att ha två stora barn att se upp till. Isak och Maja är viktiga för barnen.
Isak, denna go'a påg som blivit en tonåring. Han är så himla go' och har tålamod med pojkarna även om han inte alltid vill. Vincent är väldigt imponerad över Isak och så fort vi leker något så ska Vincent heta Isak. <3 Jag älskar att se det. Ja och sen älskar jag att kivas med Isak också så jag fotograferar honom och tvångskramar honom. Go'a lilla stora tonåringen
Isak, denna go’a påg som blivit en tonåring. Han är så himla go’ och har tålamod med pojkarna även om han inte alltid vill. Vincent är väldigt imponerad över Isak och så fort vi leker något så ska Vincent heta Isak.

Det är en ynnest att ha vänner!

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.