Hundägare – ett släkte för sig själv?

Jag förstår inte hur hundägare är funtade! Ibland verkar det som hundägare är hundägare bara för att hunden var söt. Ja givetvis finns det många fina hundägare men nu tänker jag på alla dom som inte tar sitt ansvar.

Idag var vi ute och gick på en lite härlig promenad. Som vanligt så var det ett sicksack-ande för att inte trampa/köra vagnen i hundbajs. Men idag lyckades Vicce (medans jag rättade till Affes mössa) hitta en hundbajs och bestämde sig för att undersöka den. Örrrk! Fick förklarat att så där gör man inte och det är blää och allt sånt där som man som förälder säger. Inte hela världen att han pillade i det, äckligt ja men han är ju knappast första barnet som pillar i bajs. Men vad jag inte kan släppa är hur man är funtad som hundägare när man inte plockar upp efter sin hund. Det är inte OK att låta bli att plocka upp bara för att det är snö ute. Jag bryr mig inte om hur hundägare har det i sin egna trädgård eller att hundägare inte plockar upp efter sin hund i skogen eller på ängar men mitt inne i ett samhälle kan man för sjutton plocka upp efter sin hund? Det är ju inte direkt så man kan missa att ens hund sätter sig och bajsar mitt på en cykel/gångbana? Malmö brukar bli riktigt äckligt att gå i när snön smälter för då är det nästan lättare att träffa en kladd hundbajs än en kullersten. Jag kan komma på vissa hundägare som jag kanske kan ha mer förståelse för och det är alla de handikappade/äldre med rörelsehinder som har hund. Fast skaffar man hund måste man kunna ta hand om ALLT som rör hunden så egentligen har jag nog inte förståelse för om de inte skulle plocka upp efter sin hund.

Tänk om vi föräldrar skulle gjort samma sak med våra barn. “Jaså du är bajsig, ja men sätt du dig här på gågatan och bajsa.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.