Fina Ina och hennes kära familj går igenom det svartaste året dom någonsin varit med om. I april miste dom sin älskade Wille i en fruktansvärd olycka. Varje dag är en sorgens dag, det är bra frågan om hur sorgen utmärker sig.
Ina är fantastiskt stark (även om hon inte tycker det) och delar med sig av sina tankar och känslor. Jag behöver det. Inte för att jag på något vis gottar mig i hennes olycka utan för att hennes vardag är en påminnelse till mig att inte lägga för mycket vikt vid små strunt problem. Idag skrev Ina om reflektioner och när jag läste det inlägget så insåg jag hur fel jag tänker ibland. Inte så att jag har fel men om jag bara ibland kunde lära mig att inte lägga så stor vikt vid vissa saker. Det är svårt när man är mitt uppe i det men att försöka, som jag alltid säger till Vincent, är en bra bit på väg.
Så nu ska jag försöka att vara mer medveten om mina reaktioner på vardagens små strunt problem.
Vardagens små “strunt” problem är ofta stora berg just när man har dom, men just små i det stora hela! Försöker också hela tiden vara glad och tacksam för det jag har! Kram