Jag och min nya följeslagare

20120419-071020.jpg

Det verkar som att jag har listat ut vad som är felet med min mage. Misstankarna fanns där väl egentligen direkt men sen jag pratade med kloka Marie så är det bara att acceptera. Efter nästan 35 år med stenmage ger min mage upp och vill inte veta av mer stentumlande. Låt mig presentera min nya följeslagare, Magkatarren. Magkatarren är ingen följsam följeslagare utan en väldigt krävande sådan. Magkatarren tycker att min lön är så pass hög att jag gått kan gynna bönderna lite mer genom att köpa 20 kr/litern-mjölk d.v.s laktosfrimjölk. Magkatarren tycker dessutom att så länge jag ska jobba som jag gör så ska jag visa att jag är stark nog att göra det utan kaffe. Denna punkt är dock inte färdigförhandlad ännu! Sen har Magkatarren en faslig massa andra förhållningskrav som rör mat och tja det kan jag väl köpa bara jag får mitt kaffe. *surar*
Idag ska jag i.a.f visa Magkatarren att jag kan jobba.

4 kommentarer

  1. Magkatarr var det första jag tänkte på när jag läste ditt inlägg. Min kom som ett brev, eller snarare stort j***a paket för nåt år sen. Jag trodde jag höll på att bli magsjuk ungefär varannan dag…
    Men efter att ha knaprat omeprazol ett tag (gå till läkaren och få recept!!! Så sjuuuukt mycket billigare än de receptfria) kunde jag återigen dricka kaffe, mjölk osv… Nu har jag varit medicinfri ungefär ett år…
    Men visst, lite uppoffringar krävs i början, men att byta kaffe mot te fick mig att tänka på vår Ystad-Bjärnumstid, och det gav många leende.. 🙂
    Kraaaaaam

    • Tack fina! <3
      Jag gillar inte knapra tabletter men jag får väl bara ge mig helt enkelt.

      Bjärnum/Ystad-tiden ligger varmt och tryggt i mitt hjärta. Jag vårdar de minnena ömt.

      Kram

  2. *harkel* vill minnas att jag sa detta redan i måndags eller tisdags… Envisa människa!!
    Man KAN dricka kaffe men bara liiite…laktoskänsligheten kommer som accessoar till katarren – båda lever på *surprise* stress!
    Hamna inte där jag är…ta hand om dig söta syster! Löv u!

  3. Jag gillar inte heller att knapra piller, särskilt inte “i onödan”… Men som en hjälp, för att komma i fas igen, var det ovärderligt!!
    När magen inte funkar är man inte så rolig…
    Sen är det bara att fundera igenom sin livssituation, hitta tid, ställen, möjligheter till återhämtning, njuta av nuet och släppa på stressen i h kraven (Gud, vad enkelt det är…:/)
    Jag tror på dig och håller alla tummar!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.