Jodå jag lever

Jag vet att det har varit tyst här nu ett tag men det beror på att jag är så där manligt förkyld. Inte så att jag har bytt kön (även om en av Emmas läsare trodde att jag var en man, tack för den liksom) men jag menar så där som männen blir när dom blir förkylda, fullständigt däckade och halvt döende. Sån har jag varit nu. Just nu känns det lite bättre men jag funderar på om jag skulle ta och sniffa på ammoniaken vi köpte för att tvätta fönstren med, då hade näsan rensats gott men risken är väl att de få hjärnceller jag har som är intakta hade fått lite väl skoj. Haha

Ha lite tålamod kära ni så kommer det snart ett inlägg med bilder så det räcker fram till jul. Diggiloo-inlägget har jag kämpat med ett tag men teknikens-under är underligt. Hmpf

Jag återkommer men just exakt ska jag rädda mitt brickbord/ljusbord då Kärleken använder det som verktygsbänk!!! Ogillas!

5 kommentarer

  1. Schyrre liksom!! Är människan blind?? Det verkar vara många som är sjuka, så även hos oss. Vi får krya på oss. Jag jobbar på att kurera mig med ett glas rött :O) Bästa medicinen har jag hört!

    Kram darling /Katarina tvillingmamma

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.