I mitt fotoalbum bor mina minnen, mina foto som är så mycket mer än foto.
Solen är nog det som jag har dokumenterat mest, efter barnen då så klart. Solnedgångar har jag fler foto över än soluppgångar, det är ju det där med att vara morgonmänniska…
Vi har foto sparade på lite för många olika ställe så just nu ska vi gå igenom alla foto och spara alla foto på ett ställe. Det är nästan som att uppleva alla utflykter och semestrar en gång till. Jag gråter en skvätt när jag inser hur mycket pojkarna ha vuxit och hur annorlunda allting var då. Då när det var jobbigt med blöjbyten, hackad nattsömn, massa grejer som skulle mer överallt och barn som inte klarade sig själva. Min största ånger är att jag inte kunde lägga undan andras åsikter under småbarnstiden utan kämpade för att hålla efter alla “måsten” som jag ansåg var viktiga, utifrån vad andra sa och hur andra levde. Inte konstigt att det brast i sömmarna tillslut. Nu önskar jag att jag hade haft mer dammråttor, mer smutstvätt, mer makaroner och korv-middagars och mer tid till barnen! Nåja det är inte lönt att ångra tiden som gått för den får jag aldrig tillbaka igen. Jag bläddrar igenom fotona och minns tiden, det lägger sig som varm bomull kring mitt hjärta och jag är tacksam för att jag tagit alla dessa foto genom åren!
Senaste kommentarer