När blev jag så gammal?

Minns ni när ni blev så stora att ni fick åka iväg och hänga med polarna? Det var stort, särskilt när jag fick ta tåget bort från Höör. Jag och min kompis Johanna fick ta pågatågen till Burlöv för att gå på Burlöv Center helt själva utan några vuxna. Så stort!

Nu är det inte jag som har det där första steget att ta. Det är mitt barn! När blev jag så gammal att jag har ett barn som hänger i Malmö med polare? Även om det är jobbigt i mammahjärtat att släppa honom så vet jag att det är exakt så här det ska vara. Han ska bryta sig loss, växa och hitta sin egna väg. Jag är så glad att han kan uppleva detta. Att han har polare att hänga med och hitta på saker. Jag har bara inte förstått att det skulle hända nu. Han är ju min lille påg, min lille son som jag inte riktigt förstod var min. Nu är han lika lång som mig, har större fötter än mig och snart nog även starkare än mig.

Jag är så gammal att jag önskar att jag kunde få vara som en huskatt. Ligga och sova hela dagen, äta, leka lite och sen lägga mig exakt där jag vill. När blev jag så gammal att jag blev nöjd och slutade sträva efter mer äventyr? Ja jag har sjukdomar som sätter stopp för en del men långt ifrån allt så jag kan inte skylla på sjukdomarna! Jag har bara blivit gammal helt enkelt. Jag önskar att jag hade fler tillfällen där jag visade grabbarna sånt som jag själv älskade när jag var i deras ålder. Tänk att de har allt framför sig, allt som ska upplevas för första gången. Det är så stort, så häftigt och så himla jobbigt också.

Jag sitter i soffan, tänker och hoppas att jag får vara med på deras resa. Att de vet att de kan komma med allt till mig. Jag ska inte döma dem, jag ska lyssna, jag ska ge råd, jag ska bara finnas där. Men varför måste det göra så ont när de växer upp och bryter sig loss? Varför kan inte jag få ta en del av den smärta som jag vet väntar dem, för så är livet. Det är helt underbart, roligt, jobbigt och smärtsamt. Det vet ju jag för jag har tagit mig igenom det. Varför måste de också göra det? Räcker det inte med att jag berättar för dem hur det är?

Hur kan det har gått snabbt? När blev jag så gammal?

Vad som än händer, vad som än sker kommer jag alltid älska er!

8 kommentarer

  1. Ja det är otroligt vad tiden går fort och man tänker inte alltid på att barnen växer så fort och man får för sig själv att man själv inte blivit gamal hehe

  2. Var sak har verkligen sin tid det är en sak man får lära sig vare sig man vill eller inte när man har barn. Mina två äldsta är vuxna idag och Lillan går första ring md allt vad det innebär. Nya livet har precis börjat och det är ljuvligt faktiskt.

    Även om jag fortfarande är hönsmamma nummer 1 vilket jag är stolt över att vara för det lönar sig i längden.

  3. Herregud ja att tiden går så snabbt. Min pojke började precis förskoleklass på skolan, känns ganska overkligt. Snart kommer han be om att få gå till skolan själv och umgås med vänner helt ensam utomhus. Jobbigt bara tanken på det 🤔😳😊

    • Jag fick höra att när barnen börjar skolan så går det i ett nafs innan de tar studenten. Jag tyckte att det var lite trams när jag hörde det men tyvärr så får jag nog säga att det är rätt.

  4. Håller med! Vad hände?!? Hur kan barnen plötsligt vara så stora?? Det är inspark och fester och hänga med kompisar på stan efter skolan. Vilket jag VILL att de ska göra, meeeen samtidigt är jag lite rädd. Det är inte lika “oskyldigt” som när vi gjorde samma saker. Då fanns typ bara alkohol och man behövde inte oroa sig över att saker skulle hängas ut på sociala medier. Plötsligt ställs man inför flera moraliska frågor också som man kanske inte tänkt på innan.
    Jag kommer att pusha min barn att leva livet, vara livrädd och stolt när de gör det och förmodligen lite avundsjuk 🙂 Och mitt hjärta kommer att gå sönder när de har hjärtesorg…

    • Exakt så! Jag vill pusha dem till att leva livet och ha roligt men jag kommer vara så otroligt orolig när de väl gör det. Hjärtesorg, vill inte ens tänka på hur ont det kommer göra.
      Jag är så tacksam för att sociala medier inte fanns när jag växte upp men det skrämmer mig otroligt mkt inför vad som kan hända mina barn.

  5. Tycker tiden går rasande fort just nu! Har så svårt att tänka mig att mina barn kommer bli så stora, det är visserligen ett tag kvar dit men kommer nog inte vara redo när den väl kommer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.