När ung blir gammal

Igår var som sagt jag och barnen på julfest i Betelkyrkan. Jag är född och uppvuxen i Betelkyrkan. Man skulle kunna säga att jag är där av födsel och ohejdad vana. Men det är inte riktigt sant för vanan är hejdad men det är en heeeeelt annan historia. Kul är det i.a.f. att träffa de gamla som alltid varit gamla. Inga och Thorvald är det alltid speciellt att träffa. Vid juletid är mina tankar så ofta hos dom.

Ty de folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus. Ja över de som bor i dödsskuggans dal ska ett ljus brinna klart. Ett barn äro oss född, en son äro oss given och på hans skuldror ska herradömet vila.

När jag var liten (vilket jag är på denna bilden) så såg Inga & Thorvalds luciatåg ut så här. Vi var många och vi var hårt drillade. Vi fick lära oss att stå stilla och ignorera allt utom fokus på vad vi gjorde. Vi fick lära oss att artikulera. Vi fick lära oss att sjunga på rikssvenska (jag kan fortfarande inte sjunga på skånska). Vi var hett eftertraktade och ibland hade vi två-tre luciatåg per dag. Så höll det på hela december. Vi började öva på hösten, varje måndag efter scouterna. Stackars far som hade tre döttrar som från 7 års ålder och upp till 16-17 års ålder övade luciasånger och verser hela hösten (ibland hela året eftersom verserna satt så hårt). Det var verkligen hur kul som helst. Versen som står ovanför bilden var den vers man fick säga som stor ängel (står nästbredvid lucian) och när man var så stor så man fick vara stor ängel då var man speciell. Där väcktes mina divalater. Att vara lucia bygger på skönhet och att vara ängel bygger på attityd. *s*
För 5-6 år sedan satte jag och Sara ihop det här luciatåget igen. Vi grävde fram f.d. lucior, tärnor, stjärngossar, småänglar, storänglar och givetvis sångerna och verserna. Vi hade alltid ett luciamanus. Oftast var dom samma men ibland så hände det att Thorvald ändrade vilka sånger som skulle vara med. Det luciatåget Sara och jag satte ihop kommer jag (förhoppningsvis) aldrig glömma. Inga och Thorvalds reaktion var underbar. Dom visste bara att det skulle bli ett luciatåg, inte att deras egna dotter skulle vara lucia. Som dom tittade på oss alla och kärleken till dom och till oss alla i luciatåget gick nästan att ta på. Det var verkligen en sådan där stund som man stoppar ner i minnesskålen.
Vilka minnen dom har gett mig genom alla mina år!

Igår var det också luciatåg, Inga och Thorvald satt i kyrksalen. Jag led. Jag led över att dom behövde höra och se detta luciatåg som var en mycket blek kopia på vad dom en gång startade. Visst det är bara barn men barn kan drillas hårt och tycka att det är hur kul som helst. Jag vet vad jag talar om, jag tror min kärlek till julen kom genom luciaövningarna.

Minsta deltagaren igår var fyra (eller fem) år och kan aldrig vara stilla. Sången var inte särskilt väl övad och ingen har lugnat barnen som man kan och ska göra.
Luciastämningen infann sig dock ändå, efter ett tag.

Precis sådant här fick vi absolut inte göra men jag kan inte annat än tycka att bilden är söt. Jag känner Ellens förväntan av att få gå i luciatåget.

      

Kanske hårda ord om luciatåget men när man känner till historien bakom Betels luciatåg och känner personerna som idag ledde luciatågen så blir man förvånad.

Julfesten var väl annars precis som en julfest brukar vara. Julgröt, dans kring julgranen, lotteri, kak/godis-försäljning, luciatåg och en julshow. Cillas rap var nog kvällens bästa. Haha

8 kommentarer

  1. Efter bmycket om och men hittade jag dig! Syns ju att Vincent är din om man säger så! 😀 Men de andra kan jag inte ens gissa mig till!

  2. Två rader bakom Emma finns vår syster Gerda. Till vänster om Lucia står Inas syster Helena. Jag hade nog slutat gå när detta kort togs.

    Tack för att jag är väntad!
    En budbärarinna ville jag vara i denna sena och mörka tid.
    Mina ljus ska brinna klara för den som kämpar den hårda strid.
    En hoppets stjärna ville jag gärna tända för den som bor i förtvivlans natt
    Och sorgen i glädje vända där lyckans låga flämtar matt.

    Jo, nog var vi drillade!!! Och jag minns tiden med stor kärlek, lycka, förmån, aktning och välbehag! Inga och Thorvald har för evigt lagt ribban HÖGT. <3

    • Äsch det är ju bara på foto. Hade det varit i tåget så hade Thorvald sagt åt mig eller Eva T som satt med vattenspannen och handduk. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.