Tacksamhet

Det var bara vanlig öroninflammation och inte öronbensinflammation som 1177 var oroliga för. Det tackar vi för.
När man sitter rakt upp och ner och bara väntar så blir det lätt att man studerar människorna i samma rum.
Jag slogs över mamman som var smart nog att ta med dotterns läxa till akuten. Dottern var sysselsatt, hade kul och läxan blev gjord. Smart drag men funkar kanske inte lika bra på en 14-åring som en 6/7-åring. Hehe
Jag slogs över mamman (som för övrigt verkade jobba på USiL om jag såg rätt på hennes jobbleg) som inte tagit med sig blöjor till det stora barnet men var helt lugn med det. (jag hade stressat ur och bett mannen köra om mitt barn hade bajsat och jag inte hade haft någon blöja med)
Jag slogs över mamman som inte lät barnet röra någonting utan att sprita halva ungen efteråt och som dessutom, efter ett samtal till någon, konstaterade att man kan låna medicin från andra och sen stegade hon ut med barnet släpande efter sig.
Jag slogs av den ursöta lilla flickan som skulle lämna urinprov. Hur lyckas man med det som förälder när barnet inte är mer än kanske 20 mån?
Jag slogs över personalen som var så lugna och oerhört bra med barn. Rätt person på rätt plats. Me like!

Min goding fick näsdroppar och remiss till Vårdcentralen med sig hem. Stolpillerna tackade vi vänligt men mycket bestämt nej till. Sen körde vi helt utmattade hem. Vad är det med sjukhus och matta ut folk? Jag var ju inte ens särskilt orolig för det var ju “bara” inflammation någonstans på örat.

Jag är tacksam för att vi betalar hög skatt i Sverige så vi har möjligheten att uppsöka kunnig vårdpersonal när det behövs.

2 kommentarer

    • Usch ja det är inte alls skoj. Jag blir en sådan där hönsig mamma och gråter lätt när de små är sjuka. tack och lov så lyckas sambon hålla huvudet kallt och vara barnens stöd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.