Så var man tillbaka i vardagslunken. Samma gamla vanliga rutin. Lite skönt och lite trist.
Det är för tidiga morgnar, för mycket pip och gnäll, för mycket stress och på tok för lite hotellfrukost. Jag vill ha en hemmaman!
Idag är det jobb hemifrån, måste samla ihop alla papper och tankar som blivit en enda röra efter de här veckorna. Jag är ingen jobba-hemifrån-människa, jag saknar mina kollegor. Tänk så lyckligt lottad jag är som har kollegor som jag tycker så mycket om.
Nu ska jag rädda badrummet innan det svämmar över.
Mm, jag vill också ha en hemmaman!!
Tänk att få både jobba och ha ett välstädat hem och glada barn!
Idag fick jag världens finaste kommentar!
Du är vacker som en blomma som är alldeles ny, mamma.
Hoppas du får gjort det du tänkt så du kan få en skön kväll sen!
Gud va kärt! Som en alldeles ny blomma, urgulligt!
Får nog fixat allt så gott det går.
Kram
Tror inte det är så mkt tur Emma. När man är så likable som du så hamnar man ju bland trevliga människor. Det skulle vara lika samma var du än jobbade. hundra säkert. Tänk bara på vilka supertrevliga uvar du hamnade vid på bloggeventet. DÄR har du beviset för min tes.
<3 Sötis!
Att jag hade förmånen att sitta med er runt bordet är jag galet tacksam för. Tänk så roligt vi hade!
KRAM