At the end of the comfort zone

“Life starts at the end of the comfort zone”, är ett väldigt populärt citat som jag ser både här och där. Jag tänker ganska mycket på just det citatet vad det egentligen innebär. Såg en annan version av det och det var “det är inte modigt om man vågar”. Lite så är det ju faktiskt för om jag gör något som jag vågar göra så är det oftast något som jag är van vid att göra. Så var är då the end of the comfort zone för mig? Det blev ett deprimerat svar kan jag ju säga och jag funderade länge och väl på det. Gränsen för min comfort zone går vid det ögonblicket då jag ska tro på mig själv. Är inte det fruktansvärt deprimerande att vara nästan 40 år gammal och begränsat sig till att hålla sig inom ramen för utanför ramen måste jag lita på mig själv och tro på mig själv?
Jag är en klippa på att peppa och stötta andra, jag lyfter mina barn till att tro på sig själv och jag tro på att lyfta sig själv, men jag gör inte det. Att vara arbetslös har verkligen fått mig att fundera på mitt liv, inte livet med Kärleken och barnen utan livet med mig själv. Jag borde vara min egna bästa kompis men helt ärligt så är jag, till mig själv, en sådan där vän som man inte vill träffa en energitjuv. Hur kan det komma sig att jag inte lägger två strån i kors för att peppa mig själv?

Så nu pumpar jag mig själv full med affirmationer och läser böcker om lagen om attraktion. Ja och sen har jag börjat så smått att tro på mig själv. Jag inser saker hela tiden nu när jag spenderar mina dagar med mig själv och helt fri från medicindimman som jag har levt i de sista åren. Som min vän Anna sa, luddet i hjärnan är borta. Jag tror det är därför som jag inte tagit mitt körkort, jag har inte trott på mig själv för jag har inte fattat hur teorifrågorna är skrivna. Det gör ingen, säger Håkan och ler. Om en vecka så kör jag halkan och sedan är jag nästan i hamn, bara lite till och nu tror jag på mig. Jag kommer ha körkortet i min hand innan sommaren! Alltså jag har bara en sak att säga FUCK JANTE!!!

Ja och jag har börjat så smått att krypa mot the end of the comfort zone, jag har börjat skriva på en föreläsning som jag ska erbjuda till skolor och föreningar. Ska jag nu ändå ta mig ur den därnia komfortfällan så kan jag ju lika gärna göra det med ett rejält kliv! Nu skakar jorden allt lite under fötterna och så ska livet levas!